Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Upsala universitet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
samma år ett hus, som han inköpt i staden Paris, till
begagnande af de svenskar, som der ville studera.
Att ett eget hus behöfdes för de svenske studenterne
i Paris, visar att det icke var få, som begagnade
sig af undervisningen derstädes, äfvensom att
den undervisning, som meddelades här hemma, var
otillräcklig. Af svenskar, som studerat i Paris, känna
vi många; en och annan till och med af så framstående
lärdom, att han varit rektor vid universitetet i
Paris. En, som vi ganska tidigt finna såsom sådan,
var Petrus de Dacia (Petrus af Danmark), hvilken man
till följd af namnet skulle vara färdig att anse för
en dansk. Detta är dock ingalunda förhållandet. De i
Paris studerande svenskarne kallades nemligen alla,
liksom den nämnde Petrus, de Dacia, ofta äfven
med tillägg af nationis anglicanae (af engelska
nationen).
Orsaken härtill är helt enkel. Det parisiska
universitetet besöktes af lärjungar från många länder
i Europa, och dessa indelades derför i så kallade
nationer, hvilka voro 4, nemligen den gallikanska,
picardiska, norrmanniska och anglikanska. Den
sistnämnda delades i trenne underafdelningar,
den högtyska, den lågtyska och den engelska. Till
den högtyska hörde bland andra provinser Dacia eller
Danmark, innefattande hela Skandinavien, ett ord, som
då ej begagnades för Nordens trenne riken. En svensk,
som studerade i Paris, räknades således alltid till
»provinsen Danmark» och till »den engelska nationen».
Till en början var det förnämligast universiteten i
Paris och Bologna[1],
som från Norden besöktes. Men
när äfven i Tyskland sådana högre läroanstalter
uppstodo, började man från Sverige hellre begifva sig
till dessa. Vid denna tid voro de tyska universiteten
i Rostock, Erfurt och Leipzig de, som företrädesvis
af svenskar besöktes. En Erik från Upsala var en tid
rektor i Leipzig. Magistrar och doktorer, som vunnit
sina grader vid dessa lärosäten, förekomma här hemma
både i domkapitlen och i klostren, men förnämligast,
såsom naturligt var, i Upsala.
Nödvändigheten af denna högre lärdom väckte behofvet
af att kunna vinna densamma med mindre kostnad på
närmare håll, och så uppstod tanken på att erhålla
ett inhemskt universitet.
Bemödanden i denna riktning voro dock gjorda långt
före denna tid. Redan år 1412 på ett kyrkomöte i
Arboga fattades det beslut, att de svenska sändebud,
som afgingo till kyrkomötet i Costnitz, skulle söka
förskaffa några lärda män till ungdomens undervisning
i Upsala. Konung Erik anhöll samtidigt hos påfven att
få upprätta en högskola vid något af domkapitlen i
sina riken och erhöll tillstånd dertill jemte loford
öfver sin omsorg om studierna. Blott ett vilkor
utfästes, att tillåtelsen skulle begagnas inom två år,
och att vid den då upprättade högskolan, som erhöll
lika rättigheter med den i Paris, teologien icke
finge föredragas. Påfvens bref härom är dateradt den
26 Maj 1419.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
