Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Upsala universitet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men saken förföll, och åren gingo, och konung Erik
skaffade sig annat att göra, i det hans blindhet
framkallade svenska folkets befrielsearbete. Under
dessa striders dagar lärde vi känna den lärde och
kunskapsälskande Nils Ragvaldsson. Under horrom tog
man ett steg att utvidga skolan i Upsala. Det var år
1438 – samma år som Nils Ragvaldsson blef erkebiskop –
då, med bifall af Carl Knutsson och rådet, den förut
till hospitalet i Enköping bestämda tionden anslogs
åt en magister Andreas Bondonis, hvilken derför skulle
i Upsala »årlig läsning hålla, likavis som en mäster i
studiis privilegiatis plägar göra». Och detta beslut
afsåg icke mäster Anders Bondesson personligen, utan
»när han ej förmådde eller honom ej täcktes förenämnda
arbete uppehålla, då» – heter det i samma rådsbeslut –
»skall förenämnda tionde enom androm mäster tillhöra
i samma staden, den dertill fallen är, och samma
läsning skall uppehållas till evig tid».
Längre kom man icke under denna tid. Men frågan
förföll derför icke. På ett kyrkomöte i Söderköping
1441 uppdrogs åt erkebiskopen och biskoparne att göra
hvad de kunde för upprättandet af ett universitet. De
jemförelsevis lugna åren under Christofer kunde också
hafva varit gynsamma för ett sådant arbete, men det
genomfördes dock icke, och så kom Carl Knutssons
konungadöme och hans strider med Christian och
erkebiskop Jöns.
Men efter den orons och fejdernas tid, som gick
till ända med segern på Brunkeberg, uppgick åter
förhoppningarnas dag for ett högre vetenskapligt
lif inom Sverige. Jacob Ulfsson, den fredälskande
erkebiskopen, dröjde nu icke heller att i sin mån söka
förverkliga den länge närda förhoppningen att en gång
erhålla ett svenskt universitet, och han möttes af
riksföreståndaren, lika lifvad som han för ändamålets
vinnande. På ett stort möte beslöts att man skulle
hos påfven göra anmälan om saken. Påfven – det var
Sixtus IV – gaf sitt bifall. Hans tillståndsbref är
dateradt den 28 Februari 1476. Efter erhållandet
af detta bref gick man raskt till verket. Redan
året derpå i Oktober kunde erkebiskopen göra en
inbjudning till högskolans högtidliga invigning. Det
skall hafva skett genom anslag på kyrkans portar. I
riksföreståndarens och en mängd rådsherrars närvaro
infördes de nya professorerne i sina embeten af
erkebiskopen, som var universitetets kansler.
Fråga vi nu, huru detta universitet var inrättadt,
så lemnar oss det ofvannämnda påfvebrefvet den
upplysning, att det i universitetet i Bologna
hade sitt mönster. Universitetet, dess lärare och
lärjungar fingo samma rättigheter och privilegier som
Bolognas universitet egde. Undervisning meddelades
i teologi, canonisk och borgerlig (civil) rätt,
medicin, filosofi och andra till ett universitet
hörande ämnen. Erkebiskopen i Upsala skulle vara
universitetets ständige kansler och ega rätt att
utdela högre och lägre lärdomsgrader – baccalaureat,
licentiatur, doktorat, magistergrad – på samma sätt
som i Bologna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
