Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Ryssarne anfalla Finland
- Konung Christians sista år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Året 1480 uppgifves såsom Erik Axelssons dödsår. Han
skall hafva dött på Viborg kort efter återkomsten från
härnadståget in i Ryssland. Hans död vållade stor sorg
i Sverige, icke för Finlands eller gränsförsvarets
skull, utan emedan han öfverlemnade slottslofven
öfver de finska slotten, som han hade i förläning,
åt sin broder Lars. Och det skedde emot aftal. Derför
heter det i rimkrönikan:
Hörer till I som i Sverige bo,
huru herr Erik Axelsson höll sin tro;
det månde sig så vända,
då hans lif tog en ända,
efter det han sin själ utgaf
röntes svenske män en annan lag,
då komma dei stora nöd.
Detta för oss in på ett vigtigt kapitel i dessa
tiders historia. Men först är åtskilligt att märka
under konung Christians senaste regeringsår – han dog
nemligen året efter Erik Axelsson – och i sammanhang
dermed om förhållandena mellan Sverige och Danmark,
hurudana de blefvo efter segern vid Brunkeberg och
efter unionskonungens död.
Konung Christians sista år.
Vi veta att konungen, efter sin återkomst till Danmark
1471 på hösten, ingalunda var sinnad att lemna Sverige
i fred, men att danska rådet genom sitt uttalade hot,
att, om han ville fortsätta det fruktlösa fejdandet på
Sverige, uppsäga honom tro och lydnad, nödgade honom
att inskränka sig till underhandlingar. Att dessa
underhandlingar fingo en temligen vid utsträckning,
och att ryssarnes anfall sannolikt är att betrakta
såsom en af deras frukter, det veta vi också.
Men äfven med Sverige fördes underhandlingar,
hvilka endast afsågo att bereda vägen för
konungens återkomst till Sveriges rike. Historien om
förhållandena till Danmark är också för de följande
fem åren en historia om idel underhandlingar, som
höllos på det ena mötet efter det andra. Med den
smidiga skicklighet, som danskarne städse utvecklat
på detta fält, skulle man förundra sig öfver den
ringa framgång, som de under dessa år hade, om vi
icke kände den man, som nu ledde Sveriges öden. Men
derför lemnar också denna underhandlingshistoria nya
bidrag till det lof, som Sveriges folk är Sten Sture
skyldigt. Här utvecklade han hela öfverlägsenheten
af sitt snille. Faran för Sveriges sjelfbestånd var
här till och med större än på slagfältet, eftersom
unionsvänner ständigt funnos och deras antal lätt
kunde ökas. Men huru än konung Christian och hans
herrar ansträngde sig, huru väl de än förstodo lägga
sina ord både till smek och hot, så vunno de dock
intet annat, än hvad herr Sten sjelf ville – fred
rikena emellan. Och icke minst visar sig Sten Stures
storhet derutinnan, att han icke af Christians stolta
skryt inför utlandet med den svenska konungatiteln
lät förleda sig till ett steg, som väl var egnadt att
visa tomheten af detta prål, men som tillika kunde
medföra för Sverige vida
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 23:42:23 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sverhist/2/0469.html
