Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konung Christians sista år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
större olyckor – vi mena, om han låtit ordentligen
afsätta Christian och göra sig sjelf till konung,
enär på dessa tider i det allmänna tänkesättet för
det germaniska Europa ett sjelfständigt rike utan
konung var på det hela ett oting.
Regelbundet höllos i Juli eller
Augusti månader hvartdera af åren
1472, 1473 och 1474 möten i Kalmar. För år 1475 var
ett möte i Halmstad utsatt till början af året, men
blef ej af. Men år 1476 i Januari hölls ett möte i
Åhus och i Juli ett i Kalmar. Det skulle vara alltför
tröttande att genomläsa en redogörelse för dessa
möten. Blott de sista böra vi något vidröra, emedan
det, enligt hvad det först nyligen offentliggjorda
brefvet derom intygar, visar både huru mycket Sten
Sture kunde till skenet gifva efter, och på samma
gång, huru säkert han höll sin vakt kringom Sveriges
konungatron.
Kort efter konung Knuts dag – den 10 Juli 1476
– öppnades detta möte. Sten Sture var sjelf
närvarande. Konung Christian befann sig i Ronneby. Om
torsdagen den 22 Augusti fattades beslutet om den
vanliga »eviga freden och kärliga bebindningen». Men
som man icke kunnat blifva fulleligen ense om vissa
ärenden och artiklar, blefvo fyra svenske herrar
befullmäktigade att följa med danske rådsherrar till
konungen i Ronneby att der om dessa saker afhandla
och besluta. Kunde desse fyra icke heller med konungen
blifva ense, skulle ett nytt möte utsättas.
De svenske fullmäktige voro biskop Hans i Skara, den
rike och ansedde uplandslagmannen Gustaf Carlsson
(Gumsehufvud), Åke Jönsson (Svarte Skåning)
och Arvid Trolle. Fredagen i påföljande vecka
eller den 29 Augusti hade de med konungen fattat
följande beslut: »Sveriges inbyggare, klerkeri,
ridderskap, köpstadsmän och allmoge skulle med all
makt uppenbarligen och hemligen så förarbeta, att
konungen måtte med god vilja och samdrägt nästa sommar
inkomma i landet, som en fullmäktig herre och konung,
och skulle Sveriges inbyggare på ett möte tidigt på
sommaren derom besluta; »men», heter det, »med sådant
förord, att de utsedde kunde enas och fördragas med
konungen om några artiklar, som ej blifvit i Kalmar
beslutade, men om hvilka de dagtingat och kommit till
den ända, som det derom utfärdade brefvet utvisar».
Detta bref känna vi icke. Men utan tvifvel innehåller
det just de vilkor, som i allmänhet uppstäldes för
konungens erkännande och antagande, och hvilka
herr Sten visste att han aldrig skulle eller
kunde uppfylla. Ty det är icke troligt, att desse
män handlat emot riksföreståndarens vetskap och
vilja. Man bör här blott icke förblanda hufvudsak
med bisak. Hvad som var hufvudsak för den ene, var
bisak för den andre. Att återvinna Sveriges krona
var konungens hufvudsyfte, och derutinnan gingo
de svenske utsedde honom till mötes, men hvad som
var hufvudsak för dem, vilkoren för hans antagande,
de der »vissa artiklarna», de stodo qvar med samma
gällande kraft som förut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
