Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Konung Christians sista år
- Unionen efter konung Christians död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det var den värsta qvinna,
som man kan finna,
hon mycket ondt tillhopaförde,
aldrig jag annat hörde,
jag ej vet, hvarför jag kan henne hålla,
Jesebel månde alla henne kalla.
Rykten gingo också om henne, att hon af förkärlek för
sin yngre son velat taga den äldre af daga medelst
förgift »i ett höns, som var fullväl stekt».
I Sverige hade hon anspråk på sitt lifgeding efter
konung Christofer, hvilka anspråk danskarne ständigt
kommo fram med och svenskarne lika ofta afvisade. Då
man fann omöjligheten af att komma i besittning
af sjelfva lifgedinget, föreslogs en summa såsom
ersättning för detsamma. Men äfven härpå vägrade
svenskarne att ingå.
Unionen efter konung Christians död.
Konung Christians död förändrade föga förhållandena
mellan Sverige och Danmark. Det gälde nu för det
första att förhindra hans sons val till konung äfven
i Sverige. Man skulle tycka, att nu tidpunkten varit
lämplig för Sten Sture att sätta kronan på sitt
hufvud och dermed förekomma fortsättningen af alla
dessa kostsamma möten, till hvilka man allt sedan 1473
sett sig föranlåten att pålägga utomordentliga gärder[1].
Men unionen hade många anhängare i Sverige, och
ett sådant steg hade varit tecknet för dem att genast
gå öfver på konung Hans’ sida, och ett inbördes krig
hade då åter utbrutit. Deremot var det mera troligt,
att det oberoende, som riksföreståndaren lyckats
upprätthålla mot en redan vald och krönt konung,
som redan innehaft Sveriges krona, med ännu större
framgång skulle häfdas mot en man, som icke egde,
men arbetade på att få en vald konungs anspråk.
Redan före Christians död kallade sig sonen »vald
konung till Danmark och Sverige och rätt arfvinge
till Norge», och han stödde sig dervid på det val
som egt rum, hvad Sverige beträffar, i Skara 1458 och
redan förut i Danmark och Norge. Men i sjelfva verket
kunde de rättigheter, som Hans på grund af detta val
egde till Sverige, anses upphäfda genom det bref,
konung Christian utfärdat från Ronneby 1476, der den
12:te punkten om konungaval lyder så: »Om konung att
hafva efter vår död blifver beståndande, tills dessa
tre rikens råd sammankomma i Halmstad eller i Kalmar,
när Gud så fogar, att vi intagne äre för en fullmäktig
herre och konung i Sverige igen.»
Men huru svaga desse rättsgrunder än voro, så kunde
de dock af danskarne begagnas såsom utgångspunkt,
liksom »bebindelsen» sjelf
[1]
6 skattebönder eller 12 landbönder skulle samfälla
sig i en gärd, och hvar gärd skulle utgöra 4 spann
rensadt malt, 2 spann sigtadt rågmjöl, 1 fjerding
gryn, 1 pund smör, 1 pund fläsk, 1 pund kokött,
1 pund rökt fårkött, 6 öre penningar och en tom tunna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 23:42:23 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sverhist/2/0472.html
