Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konung Christians sista år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den skuld, hvari konungen häftade till svenske män,
»till kyrkor, ridderskap och köpstadsmän», och som
»drog en stor summa penningar»; vidare det guld
och silfver och de klenodier, som konungen tagit
från Vadstena kloster och ur Svartbrödraklostret i
Stockholm, samt slutligen Sveriges rätt till Gotland,
en rätt som utsträcktes äfven till Skåne, Halland och
Bleking med Lister – se der de fordringar, som Sten
Sture på de förra mötena uppstält såsom vilkor för
konungens återintagande i Sverige. Men sådana vilkor
kunde ej Christian antaga, eller han antog dem så,
att han först ville uppfylla dem, sedan han blifvit
mottagen som konung – och derför blef äfven ett sådant
beslut som detta i Ronneby utan all följd.
Konungen utfärdade väl dagen efter eller den 30
Augusti ett bref till Sveriges inbyggare att mottaga
honom som konung och förnyar denna uppmaning i ett
bref af år 1477, men det ena verkade lika litet som
det andra. Och så afgjordt emot hvarje ytterligare
försök att med vapen betvinga Sverige var allmänna
meningen i Danmark, att, då ett rykte utbredde sig
i Danmark, det Sten Sture rustade för att möta ett
befaradt infall af konungen, denne ansåg sig behöfva
på en riksdag i Kallundborg föreställa rådet, att
landskapen på andra sidan sundet behöfde krigsfolk
icke för ett anfall på Sverige, utan till försvar emot
detta rike. De ifrågavarande rustningarna i Sverige
voro naturligtvis de, som gälde kriget med Ryssland,
hvartill följande året (1480) en ovanligt stor här
öfversändes till Finland, men icke ens detta krig med
ryssarne, som var i så hög grad gynsamt för Danmark,
ville man der begagna sig af.
Under året 1480 började konung Christian hemsökas af
sjukdom, och den 22 Maj 1481 dog han i Köpenhamn. Han
efterlemnade tvänne söner, Hans, som föddes år 1455,
och Fredrik, född år 1473. Om hans dotter Margareta,
som blef gift med konung Jakob i Skotland, hafva vi
tillförene talat.
Oaktadt den aflidne konungen icke följdes af lyckan
i sina strider mot vårt folk, kunna vi dock icke
frånkänna honom det beröm, att han var en tapper
och oförskräckt herre, och detta i förening med hans
gifmildhet och fromhet och personliga enkelhet midt
i glansen af ett praktfullt hof gjorde honom älskad af
det danska folket. Denna hofhållning var dock kostsam,
så äfven hans utlandsresor, och läggas dertill
kostnaderna för de många krigstågen mot Sverige,
Holstein, Ditmarsken, finner man lätt, att äfven
Danmark skulle sucka under tyngden af dryga skatter
– något som i sin mån bidrog att afkyla den kärlek,
hvilken konungens goda egenskaper i öfrigt väckte.
Hans enkedrottning Dorotea synes hafva varit ett
utmärkt fruntimmer, och de mörka färger, hvarmed
hon skildras i vår rimkrönika, få väl skrifvas på
det hat till vårt grannfolk, som unionen i allmänhet
födde af sig. Rimkrönikans målning lyder så:
Om hans drottning Dorotea kan jag ej skrifva godt,
utan ondt, smälig och spott.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
