Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kalmar recess 1483
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Item skola vi ej och vår husfru eller afföda köpa
eller panta något jordagods från ridderskapet eller
frälsemän, och ej heller ofri man köpa eller panta
något fritt gods.»
I afseende på köpstäderna och handeln utfäster
sig konungen »att ej stadfästa eller utfärda nya
privilegier för utländska städer eller köpmän, icke
heller att utfärda något förbud utan vederbörande
riksens råds samtycke, och dessförutan fick ej
heller ett utfärdadt förbud upphäfvas; konungen
skulle icke sjelf, ej heller gifva någon annan lof
att utföra i förbud. Ingen utländing skulle vara
borgmästare, rådman, tullnär, byfogde, kämnär eller
stadsskrifvare i någon köpstad, all tull i Sveriges
rike skulle läggas efter silfvertal, till att hålla
myntet uppe med, huru det tillförene varit hafver,
och ingen fogde eller embetsmän då hafva makt att taga
för tull kläde, salt, humla eller någon annan vara;
och skulle konungen ej hafva makt att myntet något
förminska eller förvandla utan med rådets samtycke».
Vidare lofvade konungen på sin kristna tro och
sin konungsliga ed, för sig, sin moder och broder,
sina barn och arfvingar att aldrig på något sätt
tilltala Sten Sture, Nils Sture, Ivar Axelsson eller
någon Sveriges inbyggare för hvad som dittills timat,
att uppgifva all vidare fordran på drottning Doroteas
morgongåfva, att förhjelpa Norges rike till hvad det
förlorat i slott och land under konung Christian och
Sveriges rike till Gotland, »när de oss i Sverige
anammande varda för herre och konung», samt att hålla
sin faders bref och betala hans rätta veterliga gäld
i hvart rike med hvart rikes ränta på möjliga tider
efter riksens råds råde.
I afseende på krig och fred skulle ingen vara pligtig
att tjena utom sitt rikes gränser, men de tre rikena
bistå hvarandra och det rike, som behöfde de andras
hjelp, sörja för krigskostnaderna, samt de eröfringar,
som gjordes från fienden, läggas till det rike,
hvartill de gränsade; för öfrigt skulle icke kungen
utan rådets samtycke föra främmande trupper in i
landet.
Bröte konungen häremot, skulle hvar god man vara
pligtig att honom deruti undervisa, och läte han
sig ej undervisa, då skulle alla rikenas innebyggare
hjelpa till att det afvärja, utan att de derför skulle
anses hafva förbrutit sig mot den ed, som de konungen
svurit hade.
Sådant är det hufvudsakliga innehållet af det beslut,
som fattades i Kalmar detta år och som har blifvit
kalladt Kalmar recess. Det är till största delen
en handfästning af konungen, och nästan ord för
ord densamma som konungen utfärdade i Halmstad för
Norge. Den liknar sina föregångare i tvänne vigtiga
punkter, konungamaktens inskränkning och herremaktens
förökning, och så ville herrarne hafva det och danske
kungen också. Denne hyste väl alltid det hoppet att på
ett eller annat sätt kunna taga igen hvad han sålunda
nödgats medgifva och var derför mindre noga med hvad
han lofvade.
För de svenske herrarne var detta ett steg i samma
riktning som vi sett så många allt sedan medeltidens
början. Konung Magnus,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
