Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kalmar recess 1483 - Ivar Axelsson bryter freden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
konung Albrekt, båda hade nödgats vika för denna
herremakt, drottning Margareta hade stäfjat den,
men blott för sin tid; under Erik och Christofer
och Carl och Christian se vi den utveckla sig allt
mera. Det fordrades en kraftig arm för att tränga
denna herremakt tillbaka. Men vi hafva redan sett,
att den kunde betvingas – och det skedde genom en
makt, som på det hela var ny – folkmakten, först med
Engelbrekt och nu med Sten Sture i spetsen. Derför äro
riksföreståndarne af så stor betydelse för vårt land
och utvecklingen af dess samhällsskick, att de genom
sin innerliga förening med folket liksom förberedde
den tid, då detta folk återfick en svensk konung med
verklig konungamakt. Och derför äro de oss också så
käre, desse män, der vi se dem i morgonrodnaden till
en ny tid.
Men från Kalmar foro herrarne hem, hvar till sitt,
och den milde kungen gick glad omkring på Köpenhamns
slott och längtade efter det följande året, då han
skulle få inkomma i sitt tredje rike.
Både det året och många följande gingo dock, innan
kung Hans fick sin önskan uppfyld i afseende på
Sverige. Vi lemna honom emellertid. Vigtiga saker
här hemma draga nu vår uppmärksamhet till sig.
Ivar Axelsson bryter freden.
Vi veta, huru efter Erik Axelssons död hans finska
förläningär kommo i Lars Axelssons händer. Det skedde
väl till följd af fordringar, som herr Erik hade på
Sveriges rike för omkostnader under ryska kriget,
men det var dock mot tro och lofven. Rimkrönikan, som
synnerligen bjert framhåller detta senare, yttrar med
anledning häraf och med afseende på de högtsträfvande
planer, som Axelssönerne i allmänhet ansågos hysa:
Det kommer väl till röna,
det stora eder äro icke värd en böna.
Nu gick det så i hand,
Axelslägten bundo hårdt band
med giftermål och annorlund
och mente blifva fast i långa stund,
Ondt är detta i allom stundom
bygga hus å lösom grundom.
Hören till, I som i Sverike bo,
huru herr Erik Axelsson höll sina tro!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
