- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Andra bandet. Medeltiden. II. Kalmare-unionen /
486

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 11. Sten Sture den äldre och konung Hans - Våra grannar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


11.

Sten Sture den äldre och konung Hans.



Oaktadt den »kärliga bebindelsen rikena emellan»,
hvarom så mycket talades under gamle kung Christian
och som äfven hans son, den unge konung Hans, ständigt
förde på läpparne, och oaktadt desse konungar hade
många och inflytelserika vänner inom vårt land,
hafva vi sett, huru unionen allt mer och mer blifvit
en union på papperet endast, aldrig någon verklig
förening de tre rikena emellan. Tvärt om var och
förblef Danmarks konung ett föremål för svenska
folkets hat, och detta hat blef allt djupare och
oöfvervinnerligare, ju mera i folktron hann rota sig
vissheten om att unionen var liktydig med danskt
välde och danskt välde liktydigt med det svenska
väldets död.

Det var också numera i sjelfva verket icke fråga
om unionen i den mening, som Margareta tänkte
sig den. Hon synes verkligen hafva velat de tre
unionsmedlemmarnes likställighet, och det var också
derför som hon ville skapa en konungaätt – eller,
för att begagna ett nyare uttryck, en dynasti –
som tillhörde unionen, icke något särskildt land. En
sådan unionsdynasti var numera en omöjlighet, sedan
den Oldenburgska ätten blifvit en dansk konungaätt,
hvars medlemmar arbetade på att ur dansk synpunkt
utvidga sitt välde och derför begagnade sig af de
gamla aftalen om en »kärlig bebindelse» såsom medel
för att vinna Sverige. Också dröjer det icke länge,
förr än man får höra danskarne rent ut säga, att de
ville »lägga Sverige under skatt».

De följande berättelserna skola visa oss, huru detta
de danske konungarnes arbete misslyckades. Under våra
riksföreståndare och de kraftige män, hvilka stodo
vid deras sida, utvecklade sig allt mera begreppet
om en oberoende svensk nationalitet med egen lag och
egen konung. Riksföreståndarne stå emellan det gamla
och det nya. Det är den gamla svenska konungamakten,
som talar genom dem och som genom dem återknyter det
brutna förhållandet mellan sig och Sveriges allmoge;
och på samma gång utföra de det nödvändiga förarbetet,
för att denna gamla svenska konungamakt åter skall
kunna framträda. Genom Guds underbara skickelse
skulle äfven unionskonungen här arbeta den svenska
konungamakten i händerna. Ty genom den siste af dessa
medeltidskonungars blodtörst undanröjdes de förnämsta
hindren för riksföreståndaren att våga lyfta Sveriges
krona på sitt hufvud.

Med denna handling slutar unionstiden och Sveriges
medeltid.

Våra grannar.

Om grannar kunna vi tala både i vidsträckt och
inskränkt bemärkelse. Tänka vi på unionen, få vi en
större horisont; utgå vi endast

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:42:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/2/0488.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free