Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ivar Axelsson bryter freden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och kunde med möda dölja sin harm att se den man
så firad, som, om han fått råda, nu skulle suttit
som fånge på konungens skepp.
Naturligtvis blef vid bordet taladt om
unionsförhållandena, om mötet i Kalmar 1483 och
konungens val till konung i Sverige. Det var ett
samtalsämne, som knappast kunde undvikas; och vi
kunna väl föreställa oss, huru försigtigt herr
Sten dervid skulle låta sina ord falla. Väl kunde
han också säga sig dela konungens förhoppningar att
snart inkomma i Sveriges rike, då hufvudvilkoret för
dessas uppfyllande, eller Gotlands öfverlemnande till
Sverige, nu mera än någonsin berodde på konungen
sjelf, sedan han fått ön af herr Ivar. Emellertid
var allting godt och väl, och man skildes åt i allo
måtto som goda vänner.
Vid de underhandlingar, som sedan följde, blef man
ense om, att Ivar Axelsson skulle öfverlemna Öland
och Borgholms slott till herr Sten. Herr Ivar sade
väl också härtill ja, men hade annat i sitt sinne. Han
lemnade nemligen den kungliga flottan med sina skepp
och seglade ned åt Köpenhamn. Konungen skall då hafva
befalt Ivar att återvända och fullgöra aftalet med
Sten Sture, hvilken också mycket riktigt bekom både
Borgholm och Öland. Och dermed måste den kort förut
så mäktige mannen låta sig nöja. Han öfverlefde dock
icke länge sin förnedring. Han dog redan innan årets
utgång.
Naturligtvis var det konungens afsigt med all denna
vänlighet att vinna herr Sten för att sedan genom
honom vinna Sveriges rike. Ganska säkert begagnades
också detta tillfälle att erbjuda riksföreståndaren
sjelf stora förläningar som belöning, om han ville
förhjelpa konungen till riket. Det var ett gammalt
godt sätt att gå till väga, när söndringen mellan
de svenska icke var nog stor för att genom det
danskvänliga partiet inom Sverige föra saken till
önskadt mål. Men det visar sig här som vid många
andra tillfällen, att Sten Sture stod vida öfver sin
morbroder Carl Knutsson i verkligt fosterländskt
sinne och i uppfattningen af Sveriges väl. Så länge
det var möjligt att bibehålla endrägten i Sverige,
stod ej denne det svenska folkets mäktige målsman att
vinna med några lockelser. Sjelf försakade han allt,
ända till konungakronan, för bibehållandet af denna
endrägt.
Under mer än halftannat årtionde hade nu Sten Sture
stått i spetsen för Sveriges folk och vakat öfver
dess ära och sjelfständighet. Dessa år voro för honom
sjelf de lyckligaste. För Sverige utgjorde de en tid
af lugn och lycka, som på länge icke njutits i dess
bygder. Ännu ett årtionde och mera stod herr Sten
vid styret, men dessa år äro fylda af oro och strid,
och striden fortgår nästan oafbrutet, tills vi en
gång för alla gjorde oss fria från alla anspråk på
vårt land af Danmarks konungar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
