Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Öppen brytning mellan Sten Sture och rådet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
all slottslofven stå. Härom tillskref rådet så väl
Sten Sture som Stockholms stad. Det skedde dagen
derpå. Under natten hade Sten Stures folk ankommit
från Finland, och detta synes icke hafva varit utan
inflytande på frågorna.
Den 9 Mars svarade herr Sten på rådets skrifvelse,
»att han väl icke nekade att till riksens råd
återantvarda huldskap, manskap och slottslofven,
som man anförtrott honom, icke heller att stå till
rätta för de mot honom gjorda beskyllningarna,
men icke förr än han komme inför rätta domare. Sitt
höfvidsmansdöme hade han erhållit af menige rikets
innebyggare, i deras och ingen annans händer ville han
detsamma nedlägga. Ville någon det ifrån honom taga,
det stånde till dem».
På rådets svar berodde nu, om inbördes krig skulle
utbryta eller icke. Men fredens bibehållande fordrade
nödvändigt af rådet ej blott att falla undan för
den redan afsatte utan till och med att lemna den
skedda afsättningen utan afseende. De funno sig i
detta. Må hända fruktade de att låta saken afgöras
genom vapen. De visste, huru älskad riksföreståndaren
var bland allmogen, och talet om den stora bondehären,
som skulle kasta dem en Engelbrekt på halsen, kunde
lätt blifva verklighet.
Sten Sture drog efter mötet upp till Dalarne,
hvarjemte han tillskref allmogen i andra landskap,
och tillkännagaf, hurudan ställningen var i riket,
huru herrarne ville indraga utländska herrar, riket
till obotlig skada, såsom ofta tillförene skedt
var. Allmogen gaf honom öfver allt tillfredsställande
svar. »I tvedrägten mellan herr Sten och rådet ville
allmogen vara honom trogen och i fast broderskap och
förbund såsom en man försvara honom och riket.»
Dessa öppna förklaringar af allmogen gjorde
herrarne böjde för foglighet, kanske väntade de
också en snart skeende förändring i förhållandena,
föranledd genom den danske konungen. De herrar,
som till denna öfverfört det svenska rådets svar på
spörsmålen i Lödöse, hade återkommit i Januari med
bref från konungen; i Maj månad ville han hafva
rådets bestämda svar. Medan rådet ännu var församladt
i Stockholm, svarade det konungen, »att man ej så
hastigt under för handen varande förhållanden kunde
afgifva svar, men att man ej ville i något fela,
utan beredvilligt tjena konungen och befrämja de tre
rikenas bästa».
I samma månad som konungen mottog detta bref, eller
sjelfva påskdagen den 29 Mars, utfärdade han till
Sten Sture och Sveriges råd sitt fejdebref. Kriget
förklarades börjadt, emedan ingångna förbindelser
icke höllos.
Emellertid ingingo herrarne här hemma en slags
förlikning med herr Sten. De togo »mellan sig
stunder och fred» intill den 29 Juli. Men det
oaktadt blef förhållandet mellan Sten och rådet
icke bättre. Afståndet mellan dem vidgade sig
snarare allt mera. Man klagade ömsesidigt på
hvarandra. Riksföreståndaren förebrådde herrarne,
att de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
