Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sten Sture väljes åter till riksföreståndare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skedd här i riket, hvilket jag skall tillhjelpa att
hämnas med lif och makt som tillbörligt är.»
I samma bref underrättades Sten Sture äfven att
tre konungens skepp varit synliga i Östgötaskären,
och att en hop landstigit för att skända och bränna
äfven der. Men Svante Stures svenner hade drifvit
dem till sjös igen och tagit en mängd fångar. Svante
hade också ordnat försvaret utefter hela kusten med
vårdkasar och hold, att konungen ej vidare vågade
någon landgång. Bengt Ryning hade han skickat ned åt
Kalmar att börja belägra denna stad, medan en annan
del af hans folk hade sköflat Arvid Trolles gård Ed
och belägrat Bergqvara. Slutligen omnämner han att
allmogen både i Östergötland och Småland var villig
att reda fienden ut af landet.
En liten penningeförlust på 2,500 mark, som Henrik
Krummedik på Bohus skulle utbetala, bidrog att i hög
grad uppreta Svante. Han berättar i samma bref, huru
dermed tillgått. Han hade sändt sin sven till Bohus,
och penningesumman låg redan färdig att af svennen
emottagas. Men då kom, dagen innan utbetalningen
skulle ske, en prest från Vadstena, hvilken hade
varit der, när herrarne hade sitt möte, och hvilken
hade hört Sten Stures tal från burspråket. Detta
berättade presten för herr Henrik, och då sade denne,
»att han ej måtte förstärka kungens, sin herres
fiender hvarken med pengar eller något annat», och
så fick svennen draga sina färde utan pengar. »Skada
och förderf», skref Svante, »är mig i våne på alla
sidor och litet gagn än här till dags, hvilket mig
svåra stynger, det I ej kunnen undra öfver. – Käre
fader, den Vadstenaresan, jag for nu sist, hon kom
mig hårdeligen efter».
Medan Svante Sture sålunda vakade öfver landet söderut
från sitt Stegeborg, befann sig Sten Sture uppe i
Dalarne. Båda höllo hvar på sitt håll sammankomster
med allmogen, upplysande om hvad konungen hade brutit
mot Sverige, synnerligast genom sitt förbund med
ryssarne.
Den 28 Augusti var herr Sten i Mora, och der egde
då ett stort möte rum, dit så väl allmoge från
de särskilda socknarna som bergsmän från koppar-,
silfver- och jernberget infunnit sig. Alla voro ense
om att verksamt biträda Sten Sture vid danskarnes
utdrifvande, och ett bref uppsattes till Svante Sture
och Heming Gad samt alla dem, som bygga och bo i
Östergötland, hvari de tillkännagåfvo sitt beslut,
uppmanande dem såsom sina vänner, »eftersom de voro
i ett kärligt förbund och broderskap med hvarandra»,
att blifva förbundet trogna.
Sten Sture hade således betydlig framgång bland
dalallmogen, såsom ock var att vänta; ty om dessa
bönders kärlek till herr Sten kan väl tillämpas det
gamla ordstäfvet, att gammal kärlek rostar ej. I
spetsen för en del af denna vapenbepröfvade allmoge
tågade han nu nedåt Vestmanland och började belägra
Vesterås den 8 September. Knut Alfsson qvarlemnades
i Dalarne att draga efter med hufvudstyrkan, när
folket hunnit samla sig. Sjelf lemnade herr Sten snart
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
