Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sten Sture väljes åter till riksföreståndare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vesterås och begaf sig till Örebro, der han önskade
sammanträffa med Svante Nilsson samt biskoparne af
Strengnäs och Vesterås.
Nu började nemligen den ena efter den andra af
herrarne gå öfver på Sten Stures och de med honom
förbundnes sida. Till och med bland biskoparne finna
vi några lemna sin förman erkebiskopen och förena sig
med Sten. På ett möte i Vadstena den 27 September
se vi tre biskopar utom Heming Gad närvarande. De
voro Brynjolf i Skara, Ingemar i Vexiö och Otto
i Vesterås. Den senare var liksom Heming Gad ännu
blott vald, men icke af påfven stadfästad i sitt
embete. Han anses tillhöra en slägt, som af sitt
sköldemärke kallades Svinhufvud, och säges hafva
blifvit stiftet påtrugad af konung Hans. Var detta
förhållandet, så måste det hafva varit en fördomsfri
man, eller ock en mycket klok man, som icke ville
onödigtvis spjerna mot udden.
Bland de verldsliga herrarne voro den gången samlade,
utom dem, hvilka hörde till den i Januari ingångna
konfederationen, äfven Erik Eriksson (Gyllenstierna),
Peder Thuresson och Johan Bose. De uppsatte ett nytt
bref till Stockholms stad om hvad som förmått dem
att uppsäga konungen trohet.
»Dragen eder till minnes» – heter det häri – »att I
oss muntligen tillsade i Gråbrödraklostret i stora
salen i erkebiskopens och menige rådsens närvaro,
att I villen lefva och dö med oss, och våga lif, gods
och all eder välfärd, att Kalmar recess och Sveriges
lag skulle fullbordas utan all gensägelse.» Herrarne
upprepa vidare sina enskilda klagomål rörande de
slott, som konungen lofvat, men icke gifvit dem. Af
dessa förtjena Heming Gads att närmare kännas.
Han hade fått konungens lejd att besöka
honom på Stegeborg, när han återvände från sin resa
till Rom. Och denna lejd, säger han, »hölls så,
att vi blefvo tvingade och nödda att köpa
oss in i vårt fädernerike, då vi från Rom
kommo, för hundrade gyllen, som vi måtte honom
(konungen) utlofva, liksom vi någon ogerning gjort
hade mot vårt fädernerike och dess innevånare ......
Och måste vi gifva
konungen vårt beseglade bref på förenämnda hundra
gyllen, skrifvet med vår egen hand, och herr Klaus
Krummedik en häst till 24 gyllen, för han var en
mäklare oss emellan, att vi icke måtte utgifva 200
gyllen, som konungen begärde».
Men icke heller detta bref gjorde tillbörlig verkan
på Stockholms borgare. Hvad som nu bestämde deras
handlingsätt, vare sig att de verkligen fäst sig vid
den milde konungen och hans raska drottning, eller
att denna drottning utöfvade ett sådant välde öfver
dem, att de ej vågade följa sin fria vilja, nog af,
deras stadsportar voro och förblefvo stängda mot de
förbundna herrarne.
Sten Sture kom tågande framför staden i början
af Oktober, och han var åtföljd af de nu senast i
Vadstena närvarande biskoparne, till hvilka slutit
sig den efter biskop Kort i Strengnäs valde Mathias
Gregersson (Lillie), samt dessutom af en mängd
rådsherrar och riddare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
