Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sten Stures sista år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
doktor Hemings verk och utvisar då hos denne man en
ovanlig förmåga att leda menniskor. En så kraftfull
och mäktig herre som Svante Nilsson var helt visst
icke lätt att bringa ifrån en fattad åsigt. Och i
afseende på herr Sten ser det ut, som om Svante å sin
sida aldrig rätt kunnat smälta dennes beteende under
ryska fejden. Till och med hans skämtsamma liknelse
mellan sina egna förluster, vållade af herr Sten,
och dennes, vållade af konungen, får en stark bismak
af hånlig förebråelse.
Förhållandet fortfor dock att åtminstone till det
yttre vara godt under herr Stens återstående dagar.
Men dessa voro räknade.
Det var om hösten 1503.
Drottning Christina hade sedan någon tid lemnat
Stockholm och enligt sin egen begäran fått sin bostad
i Vadstena. Huru hon tillbragte tiden här, är alldeles
obekant. Klostrets dagbok har blott en helt kort
anteckning för hela detta år, och den handlar om en
nunneinvigning som egde rum i Januari i närvaro af
drottningen. Men hon var dock fånge, och så väl hon
sjelf som hennes herre konungen längtade efter slut
på fångenskapen.
Vi hafva sett konungen anmoda erkebiskopen i
Sverige verka för hennes frigifvande. Derom hade
han äfven anmodat Lybeckarne och en påflig legat,
kardinalen Raimund Peraud, som då vistades i dessa
trakter och äfven ämnade sig till Norden. Det
skedde på ett möte med Lybeckarne rörande striden
mellan dem och konungen, som velat att Lybeckarne
skulle upphöra med sin handel på Sverige. Dessa hade
svarat, »att de stodo i allt för nära förbindelser
med Sverige, för att de skulle afbryta dem blott
derför, att det behagade konungen af Danmark att
påföra Sverige krig». Till något egentligt slut på
denna strid lyckades man ej komma, men väl lofvade
Lybeckarne att söka begagna sitt inflytande på den
svenska riksföreståndaren för drottning Christinas
befriande ur fångenskapen, och detsamma lofvade
äfven kardinalen. Tillika lofvade Lybeckarne att
söka förmå Sten Sture att sända fullmäktige till ett
möte i Stralsund i Augusti, der stridigheterna mellan
Sverige och Danmark skulle afgöras.
Lybeckarne utrustade också verkligen en skön krafvel,
och tvänne af stadens rådsherrar, åtföljda af en
mängd unga och rika köpmanssöner samt sändebud från
kardinalen, afgingo midsommarsafton från Lybeck
och ankommo efter en kort och lycklig resa till
Stockholm. Vid deras ankomst hade dock Sten Sture
sedan lemnat Sverige och dragit öfver till Finland, så
att de måste vänta ända till dennes återkomst, innan
de kunde erhålla något afgörande svar. Först i Augusti
kom Sten Sture, som vi veta, hem från Finland.
Sedan jag var kommen till Stockholms by,
mötte mig der tidender ny,
de lybska herrar, som voro utsända,
att de skulle den fejd omvända,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
