Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. Svante Nilsson Sture. Den nyvalde riksföreståndaren - Riksföreståndaren i Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sålunda var man för det första betryggad från
danska sidan, och Svante kunde tänka på sin färd
till Finland. Redan i April hade han lemnat Kalmar,
sannolikt kort efter mottagandet af underrättelserna
från Finland. Han hade väl dessförinnan låtit
försänka inloppet eller, såsom han kallar det,
hamngapet framför Kalmar slott, och hyste stora
förhoppningar om framgång i belägringen. »Om Kalmar
slott» – skref han från Högsby, 7 mil norr om Kalmar,
dit han kommit på återresan från nämnde stad, åtföljd
af Erik Johansson (Vasa), Trotte Månsson och Johan
Månsson jemte några andra herrar – »om Kalmar slott
få vi stå vårt äfventyr hädanefter som hittills,
och emedan hamnen är sänkt, så de deruppe kunna ingen
spisning eller undsättning få till sig, hoppas jag att
det slottet hörer Sveriges krona till inom kort tid,
om vi det eljest sjelfva vilja taga vara på.»
Brefvet skickades till biskop Mathias, hvars nedresa
till Köpenhamn han påskyndade. Sannolikt yttrade
riksföreståndaren samma förhoppningar till sin husfru,
som just derför betogs af fruktan, när hon fick de
nyssnämnda underrättelserna om konungens ankomst
i Kalmar sund. Undsättningen, som lyckades oaktadt
hamnens sänkning, hade dock ingen annan följd, än att
slotten tills vidare förblefvo i danskarnes händer.
Så fort underrättelsen om den i Köpenhamn gjorda
dagtingan kom Svante till hända, rustade han sig med
allvar till den finska resan.
Riksföreståndaren i Finland.
Fredagen den 5 Juli 1504 lemnade Svante Nilsson
Stockholm för att öfveresa till Finland.
Det synes hufvudsakligen hafva varit tvänne
omständigheter, som gjorde hans öfverresa dit
nödvändig. De voro slotten, som Sten Sture innehaft
och som hans enka fru Ingeborg ännu icke öfverlemnat,
och Erik Thuresson, hvilken ännu icke svurit den
svenska riksföreståndaren tro och lydnad.
De slott, hvilka fru Ingeborg ännu innehade, och
hvilka bort till Svante öfverlemnas, voro Åbo och
Kastelholm på Åland. Svante Nilsson gick nu först
öfver till Åland. Han landade der söndagen den 14
Juli. Hvad som så länge fördröjt honom veta vi icke:
om det var vigtiga ärenden, hvilka hänskötos till
honom, ännu sedan han gått om bord, eller om han
måste invänta några af de herrar, hvilka skulle utgöra
hans följe. Bland dessa voro Knut Eskilsson (Banér),
Sten Thuresson (Bielke), Erik Thuressons broder,
Erik Johansson (Vasa), Trotte Månsson, Christer
Bengtsson och Tönnes Eriksson (Tott) m. fl.
Så fort man kom för Kastelholms slott, skickade
Svante två sina män fram emot slottet att begära
inträde. Men slottsfolket ropade till dem från
murarna, »att de skulle lägga utaf» och sköto
med bössor på dem. Svante nödgades derför lägga i
land på sidan om slottet, der han måste tillbringa
natten. Efter någon underhandling uppläts
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
