Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Krigsrörelserna 1511
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att I gifven eder in i Vestergötland, då råder jag
eder framför allt, att I tagen eder väl till vara för
förräderi, hafver gode och trogne karlar med eder, som
väl taga vara på eder och väl se på edra ärenden.»
Det blef dock icke något anfall af förr än på nyåret
1511. Då kom unge konungen tågande från Norge. Han
medförde öppna bref från konungen sin fader till
Sveriges inbyggare, hvari det hette, att kriget
icke fördes mot dem, utan mot konungens och fredens
fiender, allmogen skulle derför lemna sina skatter
till honom, understödja hans krigsfolk med lifsmedel
och lyda hans befallningar. Vägen togs öfver Lidköping
till Skara, der Christian uppehöll sig några dagar,
medan särskilda afdelningar af hären genomströfvade
landskapet uppåt Tiveden och åt Leckö, som började
belägras.
Skara måste erlägga en brandskatt, men icke förty
plundrades domkyrkan, och den kringliggande trakten
blef hårdt medtagen. Det var en af de sista dagarne
i Januari, som Christian drog från Skara. Han tog
vägen till Jönköping och ankom dit den 30 Januari,
utan att hafva rönt något motstånd. Men längre än
till Jönköping kom han emellertid icke, antingen nu
detta var en följd deraf, att den från Skåne väntade
afdelningen, som skulle genomtåga Småland; uteblef,
eller emedan Christian här rönte ett kraftigare
motstånd. Detta väntade honom vid Holaveden, och han
synes icke ens hafva pröfvat på en dust med de raska
östgötarne, som så illa tilltygat hans farfader.
Uttröttad af det långvariga kriget och dess bördor,
var allmogen på sina stäljen mindre villig att
möta fienden. I motsats mot östgötarne svarade
smålandsbönderne i Tveta, Vist, Södra Vedbo och Vestra
härad ett tvärt nej till riksföreståndarens män,
då de höllo ting för att förmå allmogen hugga bråtar
»mot rikets hadskeliga fiende». – »Vi vilja icke ligga
för några bråtar, utan sitta hemma!» – var allmogens
svar. Sådant svar fick ock riksföreståndaren af
bönderna i Döderby, men de läto dock tala vid sig. »I
förstningen voro de mycket ovillige», heter det i ett
bref till riksföreståndaren, »men till sist lofvade
de dock att vilja lefva och dö med edert herredöme!»
Helt annat var förhållandet i det mellersta
Sverige. Ett rådsmöte egde rum i Vesterås den 5
Februari, och der beslöts att hvar tredje man öfver
15 år skulle infinna sig, beväpnad med armborst och
nödiga pilar samt försedd med sex veckors kost,
på de ställen som närmare skulle bestämmas af
slottshöfdingarne. Öfver allt inlupo underrättelser,
att man efterkom uppbudet, och för denna makt måste
nu unge kungen gifva vika.
Man känner icke till de krigshändelser till lands,
som derefter timade under året. Sannolikt fortfor
fejdandet i Vestergötland. Så egde en fäktning rum
mellan riksföreståndarens son och besättningen på
Bohus. Herr Sten skrifver nemligen till fadern i ett
bref, dateradt söndagen efter Kristi himmelsfärdsdag:
»I söndags var till slag med dem från Bohus. Jag har
gjort mitt bästa för att uppbära skatten i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
