Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Underhandlingarna med Danmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
härmed som sändebud ankommo från Lybeck, och de
utsigter, som deraf öppnades för Sveriges bestånd
i striden, borde hafva bidragit att gifva styrka åt
fosterlandsvännernes uppfattning af frågan. Så skedde
emellertid icke.
Sex svenska herrar – biskop Otto i Vesterås, Hans
Brask, Henrik Venne, nu domprost i Åbo, samt riddarne
Erik Trolle, Peder Thuresson och Nils Eskilsson –
afsändes till Danmark. Mötet egde dock icke rum i
Malmö. Stilleståndstiden var redan upplupen, man var
i Augusti månad. Ombuden sammanträdde i Köpenhamn
med konungen och hans danska råd.
Den 17 Augusti – sedan Åbo blifvit brändt och de
svenska kusterna förhärjats och medan oviljan i
Sverige mot Danmarks konung närdes och ökades –
ingingo dessa svenska ombud följande märkliga fördrag:
Sverige skulle årligen utbetala till konung Hans
12,000 och till drottning Christina 1,000 stockholmska
mark, hvilka summor skulle aflemnas till danska män
på Kalmar slott före eller senast midsommardagen och
erläggas i koppar, jern, silfver eller örtugar efter
faststäldt värde på dessa varor. Penningesumman skulle
utbetalas, intill dess Sverige mottoge konung Hans
eller hans son till fullmäktig herre och konung. Det
svenska rådet skulle hafva rätt att före nästkommande
jul i förbindelsen deltaga och, om de gjorde det,
infinna sig i Kalmar, och aftalet skulle icke brytas,
äfven om konungen då icke vore tillstädes. Kalmar
och Borgholms slott och län skulle vara i konungens
ego och mellan Sverige och Danmark vara fullkomlig
fred. Sverige skulle icke lemna någon hjelp åt Lybeck
och dess bundsförvandter. Doge konungen före mötet,
skulle sonen Christians rättigheter, som utvald
konung af Sverige icke lida något intrång, liksom ock
konungen förbehöll sig sina rättigheter i Sverige i
allo måtto oförkränkta.
Det kan icke annat än i hög grad väcka ens
förundran, när man genomläser detta mötets beslut,
huru någonsin svenske män kunde gå in derpå. Bland
de fullmäktige var dock den fosterlandsälskande
Erik Thuressons broder och dertill en sådan man som
Hans Brask, hvars följande lif har så mången äkta
svensk handling att uppvisa. För öfrigt var sjelfva
förslaget om denna skatteförbindelse till Danmarks
konung ingalunda en nyhet. Den framskymtar redan på
Jöns Bengtsson (Oxenstiernas) tider, då denne bland
vilkoren för konung Christians intagande i riket
säges hafva uppstält äfven det, att konungen skulle
mottaga skatteöfverskottet af de svenska skatterna
i Danmark.
Underrättelsen om fördraget spridde sig ungefär
samtidigt med den om Åbos brand och danskarnes
härjningar, och vi kunna föreställa oss, huru
oviljan och hatet mot Danmark skulle upplåga. På
slika vilkor kunde det aldrig falla någon in att
vilja freden. Danmark innehade, oaktadt alla de
danska konungarnes löften om rättelse, mot lag och
rätt Gotland, de skulle behålla Kalmar och Borgholm
och dertill skulle man från Sverige årligen utbetala
den dryga peningesumman!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
