Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Underhandlingarna med Danmark - Förhållandet till Ryssland. Erik Thuresson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I Mars 1510 hölls ett möte i Vesterås af rikets herrar
och män. De förklarade, »att af sådana sliska och
förtäckta dagtingninga skulle rikets eviga skada och
förderf följa; de ville icke på några vilkor
tillstädja en sådan afgift, och allmogen hade ju med ja
och uppräckta händer afsagt konung Hans och all hans
afföda och vore icke sinnad gifva någon penningesumma
till erkänsla åt den som stämplade mot riket allt
ondt med sina svurna bröder ryssarne».
På de särskilda landstingen förenade sig de flesta
landskapen om detta beslut. Vestgötarne med sin
lagman Thure Jönsson redan före påsk. Det var det
bästa svaret från riksföreståndarens sida, och deraf
förstummades i viss mån danskvännerne.
Frampå sommaren uppsattes ett bref till danska
riksrådet, hvari man tillkännagaf, att de svenska
ombuden öfverskridit sina fullmakter, då de icke
fordrat afträdandet af Kalmar och Borgholm såsom
vilkor för medgifvandet om penningesumman. En stark
utrustning gjordes från Sverige, och med den var det
som riksföreståndaren kom ned till Kalmar, hvarifrån
han sände bud till Lybeckarne, som lågo på flottan
vid Bornholm.
Dermed slutar historien om de med Danmark förda
underhandlingarna för denna tid. Konung Hans vann
på dem i hufvudsaken intet. Icke heller hade han i
Sverige sådana stöd och hjelpare, som fadern haft
i Jöns Bengtsson, Magnus Gren, Thure Thuresson,
Erik Carlsson. Det rådde mera enighet i vårt land än
fordom, åtminstone så till vida som att danskvännerne
icke genast voro färdige att gripa till svärdet och
hugga rikets försvarare i ryggen.
Icke utan ett stort inflytande på dessa
underhandlingar var förhållandet till Ryssland. Vi
må nu i korthet kasta en blick derpå.
Förhållandet till Ryssland. Erik Thuresson.
Samma tvisteämne som under Sten Sture fortfor
att under hans efterträdare Svante Nilsson väcka och
underhålla ständiga gränsstrider och härjningståg. Det
var det lilla gränslandet, der Sverige på Erik
Axelssons tid uppfört Nyslott eller Olofsborg. Men
också den danske konungen bidrog å sin sida att egga
ryssarne.
För honom voro de en förträfflig bundsförvandt att
hålla Sveriges motståndskraft delad, och vi hafva
äfven i det föregående sett, huru de finske herrarne
deraf hindrades gång efter annan att efterföjla
riksföreståndarens anhållan om att komma öfver till
Sverige med skepp och manskap.
Strax efter mötet i Kalmar 1505 sände konung Hans en
af gammalt beprofvad underhandlare, magister David
Kock till Ryssland för att förmå storfursten Ivan
till ett anfall på Finland. Förhållandet mellan de
båda furstarne var synnerligen godt, och Ivan hade
till och med år 1499 skickat sändebud till Danmark
för att anhålla hos konung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
