Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förhållandet till Ryssland. Erik Thuresson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
December 1506 och kom snart i krig med Ryssland, emedan
han ville återtaga Smolensk, som en förrädare
öfverlemnat åt Wasilej. Sigismund förde kriget med
lycka, besegrade gång efter annan den ryska hären och
återtog Smolensk. Svante Sture omtalar i bref till
erkebiskopen den polske konungens segrar och önskar
honom lycka. En naturlig följd af detta förhållande
mellan Ryssland och Polen var ett närmande mellan
detta rike och Sverige. Redan om sommaren 1506 befann
sig ett polskt sändebud i Stockholm med ett förslag
till förbund mellan båda rikena, hvaröfver den tappre
Åke Hansson yttrade stor glädje. Med detta sändebud
följde sedan den ofvannämnde kaniken Werner såsom
Sveriges ombud till Polen. Det var efter återkomsten
från denna beskickning som Werner på erkebiskopens
anmodan besökte herremötet i Däfvensösund om hösten
1507.
De danska stämplingarna i Ryssland hade sålunda sin
naturliga motvigt, och den vaksamme herr Erik på
Viborg fick härigenom sitt svåra och tunga arbete
i någon mån lättadt. Men det är af föga vigt att
följa de sparsamma underrättelserna om dessa lika
ofta afbrutna som återknutna underhandlingar med
Ryssland. Svenska gränsen här bevakades i dessa tider
af en man, som visste att sköta både underhandlingarna
och svärdet, och hvars vaksamhet aldrig förtröttades,
hvars mod aldrig svigtade eller gaf fosterlandets
sak förlorad. Hans kraftfulla ande framblickar ur
hans bref både till riksföreståndaren och de andra
rikets stormän. Vi hafva anfört en mängd utdrag ur
dem. När utsigterna mörknade, när faran hotade som
värst, lifvas han ännu af hopp och förtröstan och
uppmanar riksföreståndaren att icke vika för den
»förderflige» konungen, tillstyrkande honom till och
med att afböja de opålitliga hansestädernas anbud om
hjelp och förbund.
Den ädle riddarens ansträngningar kröntes också med
framgång. År 1510 afslöts nemligen med ryssarne en
formlig fred på 60 år.
En sådan man som Erik Thuresson var god att hafva i
dessa orons tider der på andra sidan Bottenhafvet. Och
när man låter blicken öfverfara de föregående tiderna
och deras storheter, hvilka nästan alla derutinnan
voro hvarandra lika, att de med svårighet kunde
underordna sig någon annans vilja än sin egen,
beundrar man så mycket mera denna Svante Stures
samtida. Det var något, som påminte om Nils Bosson
Sture och herr Sten.
Med sin rikedom, med den makt, som var lagd i hans
händer såsom Finlands högste höfvidsman näst under
riksföreståndaren, med det ovanliga anseende, som han
åtnjöt af både vän och fiende, och det inflytande, som
han utöfvade på sin tids alla vigtiga tilldragelser,
skulle det icke väcka förundran, om man hos honom
funnit något af den ärelystnad, som brann hos en
Jöns Bengtsson, en Erik Axelsson eller en Erik
Carlsson. Men man spanar förgäfves efter något
spår hos honom att på grund af sin framstående
ställning söka begagna sig af de för handen varande
splittringarna och sätta sig i spetsen för det
hela. Och mäter man efter lättheten för honom att
på denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
