Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förhållandet till Ryssland. Erik Thuresson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
väg vinna framgång, frestelsen, som i samma mån
förstorades, och segern, som han vann öfver denna
fiende, hvilken väl sökte honom liksom hvarje annan
stor man, så ställer detta honom långt fram i raden
af svenske män.
Förhållandet mellan Svante Nilsson och Erik Thuresson
var alltid godt och förtroendefullt. Väl finner man
det någon gång på väg att rubbas, men aldrig gick det
så långt som till öppen brytning. Dertill älskade båda
sitt fosterland för högt. Herr Erik klagade en gång i
ett bref till riksens råd öfver att herr Svantes fogde
på Åbo slott tagit ifrån honom ett skepp »utan all
rätt och redlighet», en sak som han icke visste sig
hafva förskylt, och som var honom till stort förtal,
hån och skada. Men han tillägger i samma bref,
att han icke kunde tro, att sådant skedde med herr
Svantes vilja eller på hans befallning, och ställer
sig vidare i afseende på de pågående underhandlingarna
med Danmark helt och hållet på riksföreståndarens
sida.
Hvad det öfverklagade skeppet beträffar, mätte dermed
något missförstånd hafva egt rum, ty riksföreståndaren
gifver sin fogde på Åbo befallning att icke hindra
herr Eriks svenner från att taga det. »Efter det jag
förmodar» – heter det i Svantes bref af den 1 Augusti
1508 – »han (Erik) vill hafva det i riksens resor och
tjenst, hvar behof göres, vill jag, att du alls intet
hinder gör deruppå, utan låter dem det löst att föra
till herr Erik.»
Anledningar till missämja kunde dock lätt
uppstå mellan så mäktiga män som herr Erik och
riksföreståndaren. Så finner man i början af år
1511 en sak dem emellan, som förr mer än en gång
vållat fredsbrott mellan svenske män. Vi låta herr
Erik derom sjelf tala, anförande ett brefutdrag,
märkeligt dessutom såsom det sista, hvilket finnes
i behåll af de många, som utgått från honom. Det är
skrifvet den 2 Mars 1511.
Herr Erik var jemte de öfriga herrarne i
Finland kallad till ett herremöte i Stockholm,
men riksföreståndarens bref med kallelsen hade
blifvit fördröjdt på vägen, emedan förbud blifvit
utfärdadt att icke öfverföra någon från Väddön. Med
Väddön menas troligen Gamla Grisslehamn, hvarifrån
då, såsom allt sedan ända till på 1700-talet,
öfverfarten egde rum till Åland på båtar som af
Väddöallmogen skulle underhållas mot åtnjutande af
åtskilliga friheter, hvarom kungabref finnas utfärdade
af både Christofer och Christian I. »Hoppas jag» –
skrifver den finske höfvidsmannen härom – »att det
icke är eder vilja eller befallning om detta förbud,
hvilket ock ej nyttigt är, dock ej för min skull,
utan för menige riksens hinder, om, det Gud förbjude,
något uppå komme af dessa omilde ryssar, som dagligen
befruktande är. Efter sådan brefvets försummelse och
förbud är mig nu icke möjligt mötet besöka. Allsmäktig
Gud gifve eder och de gode
herrar sin heligaste nåd nu riksens märkeliga
ärenden så företaga, att denna sorgliga fejd måtte stillas och
afsättas.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
