- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Andra bandet. Medeltiden. II. Kalmare-unionen /
623

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 13. Sten Sture den yngre. Partierna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sig omkring honom. Men medan partiet tvekade,
hade redan folkets män skridit till handling, i det
genom dem den unge slottsherren på Örebro sattes i
besittning af Vesterås slott, medan derjemte deras
rådighet drog försorg om att han lika hastigt skulle
få det förnämsta slottet i riket, Stockholm, i sitt
våld.

Jon Jönsson sammankallade genast efter mottagandet af
bergsmännens bref sina svenner och Stockholms stads
borgmästare och råd samt uppläste för dem brefvet.

Och brefvet nöjdes[1] dem alla väl,
och sade det vara berådt med skäl.


Den trogne mannen lät derefter slottssvennerna svärja
unge herr Sten trohet och soldade dem på hans vägnar.

På detta sätt kom Svantes son, innan någon visste
deraf eller kunde det förhindra, i besittning af
de tvänne vigtiga slotten, Vesterås och Stockholms,
och utgjorde sålunda redan en makt, som icke längre
kunde förbises. Dock synes det som redan fadern
varit betänkt på att tillförsäkra sin son riket. I
ett bref från en Olof Björnsson till Sten Sture,
skrifvet den 10 Januari 1412, heter det: »Jag har
emottagit edert bref, och herr Svante är afgången med
döden, och I bedjen mig att jag skall veta att ramma
edert bästa. Då tjenar till svar, att jag skall hålla
slottslofven så, som jag lofvade det till eder fader,
den gång han sist var hos mig, nemligen till edert
gagn och bistånd.»

Detta brefutdrag visar äfven, att herr Sten sjelf
omedelbart efter faderns död satt sig i förbindelse
med slottshöfdingarne, som ock intygas af flera
i behåll varande bref. Rörande den unge herrens
personlighet var han af ett mildt och ädelt lynne, och
det berättades om honom att han ofta hos sin stränge
fader sökt med knäfall mildra straffens hårdhet för
dem, som råkat ut för hans vrede. Men jemte detta
saktmodiga och försonliga sinnelag var han utrustad
med alla de dygder, som höfdes en riddare och som
man kan vänta att finna hos Svantes son. Tapper
och oförskräckt i striden, täflade han med fadern
i vaksamhet och oförtröttad ifver i allt som rörde
fosterlandets väl. Sådant gjorde honom älskad af
folket, som helt visst aldrig tänkte sig någon annan
efterträdare till Svante än dennes son oaktadt hans
ungdom.

Rörande herr Stens enskilda förhållanden veta vi
att han redan under faderns lifstid hade fått Örebro
slott i förläning. Mycket gods tillföll honom äfven
efter fadern. Han var gift med Christina Nilsdotter
Gyllenstierna.
Bröllopet skall enligt en underrättelse
hafva stått i November år 1511[2], då fru Kristina
var sjutton år gammal. Hon var syskonbarn med de
ofvannämnda Magdalena och Kerstin, hvilka blefvo gifta
med bröderna Trolle, hvarför Sten blef genom detta
sitt giftermål ytterligare befryndad med Trolle-ätten,
varande


[1] Var dem till nöjes.
[2]
Enligt andra 1512.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:42:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/2/0625.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free