Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ny Riksföreståndare - Ny konung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Så hade då Sverige fått en ny riksföreståndare. Hans
tid blef icke lång. Dock fick han tillräckligt pröfva
både lust och sorg.
Ny konung.
Från Danmarks och dess konungs sida skedde intet,
så vidt man vet, för att begagna sig af de i Sverige
rådande stridigheterna. Antingen det nu var så, att
konung Hans på sin ålderdom – han fylde den 5 Juni
sitt femtiosjunde år – var utled vid alla dessa
strider, af hvilka han icke skördat annat än smälek,
eller att han ville i lugn afbida det till följande
år bestämda mötet, nog af, han lät sakerna hafva
sin gång i Sverige. Dock förefaller det, som om man
numera i Danmark borde hafva hunnit komma till den
insigten, att man i sjelfva verket icke heller på
mötena lyckats vinna något, och utsigterna att det
parti, som nu handlade i dansk anda inom Sverige,
skulle lyckas åstadkomma mera än hvad som skett under
gamle herr Sten och Svante, voro ingalunda större,
helst som danskarne sjelfve icke gjorde något för att
understödja detsamma. Sannolikt kände konung Hans
sjelf sina krafter allt för mycket uttömda för att
ännu en gång våga något djerft steg.
Under det konung Hans hufvudsakligen sysselsatte
sig med gudliga inrättningar, gick året 1512 till
ända. I Januari månad 1513 reste han tillsammans med
sin son från Ribe till Ålborg. Vid ankomsten till
denna sin födelsestad kände han sig illamående. Han
hade vid farten öfver Skjern å fallit i vattnet,
emedan hästen snafvat under honom, och det kalla
badet tålde han icke. I Ålborg måste han intaga
sjuksängen och efter några få dagar var han död –
den 20 Februari 1513. Hans drottning, den hjeltemodiga
Christina öfverlefde honom på nionde året. Hon dog i
Odense den 8 December 1521. Der ligga både Hans och
Christina begrafna.
I Danmark har konung Hans lemnat ett älskadt minne
efter sig. Han älskade sjelf uppriktigt det danska
folket och var till sina seder enkel och flärdlös,
men framför allt dansk. Dock led han stundom af djup
tungsinthet, som närmade sig vanvett. En mörk fläck
hvilar öfver hans minne – Paul Laxmands död.
En annan hvilar öfver honom ur svensk synpunkt. Ty
såsom Sveriges fiende handlade han från början och
till slut, och derför kunde han liksom det danska
namnet aldrig blifva för oss kärt. De få år
han var Sveriges konung bilda i vår historia ett
undantagsförhållande, som icke tjenade till annat
än att visa nödvändigheten af att Sveriges konung
skulle vara svensk. Som konung kunna vi derför icke
värdera honom, men det hindrar icke att erkänna
hans personliga egenskaper, hans fromhet, godhet
och mildhet. Hos sin samtid inom Sverige erhöll han
ingen skonsam dom. Men om också mycket är öfverdrifvit
och föranledt af det rådande hatet mot utländingen –
följande omdöme af rimkrönikan är bokstafligen sant:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
