Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ny konung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Här höggo bönderne bråtar i skogen för att förekomma
öfverraskning, men hur det var, så lyckades den
raske konungasonen kringå dem, öfverföll dem
alldeles oväntadt och vann en afgörande seger. En
mängd dödades, men Herluf Hyddefad och någre andre
af höfdingarne togos till fånga och fördes till
Opslo. Här blefvo de förhörde och med tortur tvingade
att bekänna hvilka deltagarne varit i uppresningen,
hvarpå de afrättades. På en uppkastad stenhög utanför
Aggerhus upprestes en stång, hvarpå Herlufs afhuggna
hufvud var uppsatt, prydt med en järnkrona, och rundt
omkring de öfriga anförarnes.
Den bland de norske herremännen, som genom de
afrättades bekännelser var utpekad såsom den
förnämste ledaren i uppresningen, var biskop Carl i
Hammer. Han satt dock på sitt fasta slott och var
icke så lätt åtkomlig. Christian tog derför sin
tillflykt till list. Han sände bud till biskopen
och bad, att denne ville vara honom följaktig
till Borgasyssels landsting. Biskopen drog icke
i betänkande att följa. Han ansåg det omöjligt,
att någon skulle våga lägga hand på hans person, en
vederbörligen vigd biskop. Han hade dock icke hunnit
långt på vägen, förr än han erfor, att man blott
velat locka honom ur hans fasta slott. Han sökte då
rädda sig genom en hastig flykt till Sverige, men hans
förföljare upphunno honom och förde honom fangen till
Opslo, der han kort derefter slutade sitt lif. Men
Christian drog med 500 svenner uppåt Hammer och red
i sporrsträck mot porten samt bad vakten låta upp för
honom och biskopen, emedan de flydde för de svenske,
hvilka foro efter dem i hack och häl och ville taga
dem till fånga. Porten öppnades och på det sättet
fick Christian in slottet, och sedan lät han landet
deromkring drabbas af sköfling och förödelse, som om
det varit fiendeland.
Dermed slutade norrmännens försök att göra
sig fria den gången. Väl fortfor det att vara
oroligt i Norge, synnerligen nordanfjälls,
men Christian blef dock herre öfver rörelsen,
och vi veta att han på nyåret 1511 kunde med
en betydlig makt lemna Norge för att göra ett
infall i Sverige. Detta tåg hade dock inga vigtiga
följder, och sedan dess hafva vi intet att göra
med Christian, förr än han blef Danmarks konung.
Men innan vi lemna Norge, hafva vi ännu något att
berätta rörande denne Christian.
När han 1507 kom till Bergen, fick han lust att se en
underskön flicka, som bodde der med sin moder. Modern
hette Sigbrit Willums och hade nödgats jemte sin
dotter fly från sitt fädernesland Holland. Hon idkade
nu i Bergen värdshusrörelse. Dottern hette Dyveka. Hon
var allmänt känd ej blott för sin ovanliga skönhet,
utan äfven för ett ömt och godt hjerta. Det säges,
att erkebiskopen i Trondhjem en gång fått se henne
på gatan och blifvit alldeles hänryckt af hennes
behag, samt att det just var hans beskrifning om
flickan som lockat konungasonen till Bergen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
