Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sten Sture och Gustaf Trolle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gjort hafva; desslikes ock icke föraktat allas vår
närvaro. Men jag hade visserligen förmodat hans nåde
hit att tillsäga oss alla på riksens vägnar huldskap
och troskap och göra sin rådsed efter beskrifven
lag. Hvad rådgifvare hans nåde dertill haft hafver,
eller hvad mening dermed är, kan jag ej veta. – Detta
hafver jag gifvit eder tillkänna skriftligen i en god
akt och mening, att ingen skall förvända mitt tal,
som här i går skedde i allas eder närvaro. Desslikes
om någon ville föra mig ovärdigt rykte uppå, att jag
annorlunda skulle mig hafva bevist mot hans nåde,
än som här skrifvet står, då skall han mig det med
ingen rätt tillsäga eller sanning utöfver bevisa.»
På ett ädlare sätt och i ett värdigare språk
kunde icke Sveriges riksföreståndare uppträda. Han
anklagar icke, än mindre dömer, han öfverlemnar
detta åt rikets herrar och män och erbjuder sig
sjelf att stå till rätta inför dem gent emot sin
hemlige fiende. Så kan endast den uppträda, som är
fullkomligt viss om sanningen af sin goda sak. Och
det förtroendefulla i detta uppträdande kunde icke
heller annat än väcka förtroende tillbaka. Något
motstånd mötte honom icke heller mera vid detta
möte. De erkebiskoplige förstummades inför denne man
med den öppna pannan och den fasta blicken; de drogo
sig tillbaka, som skuggorna i skog, när det bräcker
till dag.
Dermed slutade mötet i Telje, och herrarne drogo
derifrån, hvar och en hem till sitt.
Någon tid derefter fick riksföreståndaren nemligen af
sina vänner veta, att medan mötet som bäst pågick i
Telje, hade herr Sten Christersson på Nyköpings slott
haft konungens skrifvare hos sig och på erkebiskop
Gustafs befallning sändt sin sven Peder Jute med
honom till konung Christian samt genom honom låtit
säga konungen, att denne skulle uppsäga freden mellan
rikena och att Nyköpings slott skulle stå honom öppet,
när han eller hans folk komme derför.
Riksföreståndaren betänkte sig icke länge. Han satte
sig genast till häst med det folk, han hade hos sig,
och red det fortaste han kunde till Nyköping. Här kom
han alldeles oväntadt, så att herr Sten Christersson
förlorade helt och hållet hufvudet. Riksföreståndaren
stormade genast slottet, och det med sådan framgång,
att slottsherren icke vågade afbida en storm till,
utan lät uppsätta en hatt på muren, till tecken att
han ville dagtinga. Riksföreståndaren fick genast
slottet i sina händer, och herr Sten Christersson
mötte honom på rådhuset i Nyköping, der han genast
tillstod, att det var erkebiskop Gustaf och hans fader
herr Erik samt herr Nils Bosson, som förledt honom
till hvad han gjort så väl med afseende på konung
Christian som med afseende på hans uteblifvande från
mötet i Telje.
Sten Christersson fördes sedan till Stockholm,
och der upprepade han detsamma på Stockholms rådhus
midt för ögonen på Erik Trolle i närvaro af riksens
råd och Stockholms borgmästare och råd. Senare på
hösten dog herr Sten Christersson, men uppenbarade
dessförinnan för riksföreståndaren allt hvad han
visste om erkebiskop Gustaf och de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
