Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sten Sture och Gustaf Trolle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öfrige sammansvurnes åtgöranden. Till erkebiskop
Gustaf och dennes fader skref han äfven öppna
bref, hvari han förebrådde dem deras falskhet,
svek och förräderi. »Eder drager väl till minnes»,
heter det häri, »att den tid eder fader herr Erik
och jag voro nu senast någon tid hos eder på Stäket,
huru svekfullt I med eder falska list rådden mig att
gifva mig platt ifrån min rätte herre och höfvidsman
herr Sten Sture och in till eder och edra medhjelpare
att vara på hans skada och förderf.» – »Sådant hade
aldrig skett», säger han, »om icke I och eder faders
förrädiska stämpling varit både nu och i herr Svantes
tid, Gud hans själ nåde, då eder fader i Kalmar och
annorstädes med sin falska tunga drog mig ifrån den
gode herren. Ty säger jag eder upp det broderskap
och förbund, som jag eder lofvade och tillsade, och
vill jag med lif och makt vara på edert argaste, hvar
jag kan och förmår. Här må I fullkomliga rätta eder
efter. När så kan hända, att vi komma till tals inför
vår käre herre och höfvidsman och flera gode män,
der vill jag ytterligare säga hvad som på färde är.»
Efter hvad som nu timat var brytningen uppenbar mellan
erkebiskopen och riksföreståndaren. En följd deraf
blef äfven öppen brytning med Danmark, hvars konung
redan denna höst skred till fiendtligheter, då han
en natt lät borttaga ett Sten Sture tillhörigt skepp,
som låg i Lybecks hamn och var lastadt med allahanda
varor. Besättningen togs i dansk fångenskap.
De forna tiderna, då erkebiskop Jöns Bengtsson
stämplade mot konung Carl och till slut lyckades
indraga Danmarks konung i riket, tycktes vilja
återvända. Men med den lärdom, som de gåfvo,
för ögonen, utvecklade den unge herr Sten Sture en
kraft och en verksamhet, som hans motparti hos honom
knappast anat.
Från Nyköping begaf han sig till Vesterås, der han
för den församlade allmogen redogjorde, huru allting
hade tilldragit sig, och erhöll allmogens godkännande
af hvad han gjort. Derpå skyndade han tilt Svartsjö,
som låg en mil från Stäket och sålunda förträffligt
egnade sig till ett »Styrbiskop», såsom man plägade
kalla de slott, hvilka tjenade att hålla ett säkert
öga på den, hvars uppförande var sådant, att det
kräfde sträng tillsyn. Riksföreståndaren började
snart innesluta Stäket, derunder ännu försökande
genom domkapitlet i Upsala förmå erkebiskopen att
afstå från sina ofosterländska sträfvanden.
Domkapitlet var dock mindre benäget att efterkomma
riksföreståndarens önskan. Det gjorde undflykter
och sökte till och med derunder att värfva anhängare
mot riksföreståndaren. Denne skref då ett skarpt
bref till domkapitlet. »Sådant», heter det, »står
mig nu icke längre till att lida, och gifver jag eder
nu allvarligen tillkänna, att varder någon af eder
härefter med sådan stämpling befunnen, öfver honom
skall näpsas, som öfver den sitt fädernerikes skada
och förderf vill veta.» Domkapitlet förblef dock
på erkebiskopens sida, oaktadt riksföreståndaren
till och med kunde tillsända detsamma en afskrift
af ett påfvebref, som han erhållit och hvari påfven
tillstyrkte foglighet och ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
