Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sten Sture och Gustaf Trolle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som en kristelig herre bör att göra i allo måtto. Om
så ej sker, nödgas jag för de saker, som föreskrifvet
står, vara eder för en uppenbar fiende, det första I
flytten eder af det rum och ställe I nu befinnen eder
uti, utan att I faren till eder domkyrka. Der rätten
eder fullkomligen efter.»
På detta sätt gick året 1516 till ända. Sten Sture
kände sig stärk i medvetandet af sin göda sak och
sin uppriktiga vilja att genom en förlikning med
Gustaf Trolle bibehålla freden samt genom den kärlek
och det förtroende, som Sveriges allmoge visade
honom. Gustaf Trolle gick der på Stäkets slott med
sina svarta planer, väntande för hvarje dag säkra
bud från Danmark och konung Christian.
Strax på nyåret hölls mötet i Arboga. Hvad
Gustaf Trolles mening var, när han begärde, att
riksföreståndaren skulle »sätta i dag med honom» på
detta möte, är svårt att säga. Efterverlden kan
knappast gifva en annan förklaring deråt än Sten
Sture sjelf i en framställning till ett följande
möte. »Hvad derunder var», säger han, »kan jag ej
förstå. Dock är mig nemligen undervisadt, att han
ville med sina medhjelpare så stark hafva kommit dit
till herredagen, att hade jag icke velat taga konungen
hit i riket med honom emot menige riksens inbyggares
vilja, då ville han med sina medhjelpare hafva
tagit mig der vid halsen och fört mig till Danmark
till det herremötet i Halmstad, som stånda skulle om
Kyndelsmessän, antvardat både riket, mig och eder alla
konung Christian i händer, det jag honom på denna tid
företagit hafver och vill framdeles med allsmäktig
Gud och alla riksens heliga patroner, eder alla och
den menige man utöfver allt Sveriges rike företaga,
att han ej skall få framgång i detta ärende.»
Om sjelfva mötet är föga bekant. Förhållandet till
erkebiskopen var fortfarande den fråga, som låg
alla om hjertat. Mötet ansåg att belägringen af
Stäket borde fortsättas, men begärde tillika att
riksföreståndaren skulle söka erhålla ett personligt
samtal med erkebiskopen, naturligtvis för att söka
förmå honom i fred uppgifva Stäkets slott och återgå
till sin kyrka. Sten Sture lofvade å sin sida att
fullgöra mötets beslut. För öfrigt beslöt man att
bereda sig på fortsättandet af kriget med Danmark,
sedan det nu blifvit klart att freden med detta rike
ej längre kunde bibehållas. »Vill han (konungen)»
– heter det i de skrifvelser, som från mötet utgingo
till häradena i riket – »härutöfver tränga sig
med rof, mord och brand in i riket, som hans fader
och farfader tillförene gjort hafver, då äro vi så
endrägteligen öfverens, att vi viljom värja oss hemma
i vårt rike, det bästa allsmäktig Gud och alla riksens
heliga patroner gifva oss nåden till.»
Det förestående mötet i Halmstad kunde till följd
af konungens visade fiendtlighet och opålitlighet,
då han midt under stilleståndet borttog skeppet i
Lybecks hamn, icke mera blifva någon fråga om. Härom,
äfvensom om beslutet att icke intaga konung Christian
i riket, underrättades denne genom fyra rådsherrar,
som skickades till honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
