Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sten Sture och Gustaf Trolle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppgörande i godo. De öfriga domkapitlen uppförde
sig värdigare. Biskoparne Vincentius i Skara,
Mathias i Strengnäs, Otto i Vesterås och Arvid
i Åbo skrefvo till erkebiskopen, »att han skulle
öfvergifva det obestånd, som han företagit mot riket
och riksföreståndaren, och ej sätta kyrkan, sig sjelf
och sitt presterskap i våda för konung Christians
skull och hans intagande här i riket».
Naturligtvis inverkade detta lika litet som allt
annat på den oböjlige erkebiskopen. Icke heller
gamle erkebiskop Jacob, som denna höst vistades
på Biskops-Arnö, kunde något förmå öfver Gustaf
Trolle. Den gamle mannen skref till riksföreståndaren
bevekande bref att afstå från belägringen och låta
tvisten uppgöras i godo, men antingen var han förd
bakom ljuset, eller hängde han med ålderdomens
vanliga seghet fast vid sin älsklingstanke att
förskaffa riket fred genom underkastelse under
Danmarks konung. Ovedersägligen framträder han i den
brefvexling, som han här förde, mera som erkebiskop
Gustafs vän än som herr Sten Stures och Sveriges
rikes. Han fick sig också detta förekastadt af den
senare, som han sökte beveka genom att påminna om det
forna förhållandet mellan sig och riksföreståndarens
fader på den tiden, då så väl han som andre riksens
män måste söka sig en tillflykt för gamle herr Sten
på Stäkets slott.
När farorna blefvo större och Gustaf Trolle
visade sig icke på något sätt vilja foga sig
efter riksföreståndarens billiga önskningar, utan
fortfor att lemna sitt stift utan styresman, ville
Sten Sture, att Jacob Ulfsson skulle åter intaga
erkebiskopsstolen. De sammanträffade en söndag i Grans
prestgård, och i närvaro af flera både rådsherrar
och andlige män rådde och bad riksföreståndaren
den gamle mannen att fara till Upsala domkyrka,
som Gustaf Trolle öfvergifvit och lemnat i stor
våda. Herr Sten fördolde dervid alldeles icke,
att det skett till följd af herr Jacobs stämplingar.
Emellertid var ett möte beramadt i Arboga strax på
nyåret 1517, dit ändtligen erkebiskop Gustaf sagt sig
vilja komma. Äfvenså berättades det att erkebiskop
Jacob ämnade sig dit. Det var i veckan efter mötet
i Grans prestgård, som herr Sten fick underrättelse
härom, och han skref genast ett bref, som på en gång
visar, till hvilken spets sakerna nu blifvit drifna,
och den höga ståndpunkt riksföreståndaren nu innehade,
jemfördt med hvad fordom var förhållandet.
»Derför är ej tvekandes», skrifver han, »att eders
nåde ju fulleligen aktar förstöra der (på mötet)
riksens gagn och den menige mans bestånd, som eders
nåde alltid på herredagarne förr gjort hafver,
besynnerligen som nu skedt är med herr erkebiskop
Göstaf och andra flera, som nu af eders nådes
stämplingar skadan i händer hafva. Derför gifver
jag eders nåde med denna min skrifvelse allvarligen
tillkänna, att viljen I öfvergifva denna stämplan och
anamma eder domkyrka igen, som nu riksens uppenbara
fiender med menige klerkeriet i våda satt hafver,
då vill jag hålla eders nåde för en värdig fader och
erkebiskop och veta kyrkans, eders nådes och menige
klerkeriets bästa,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
