Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fru Christina och Heming Gad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
S:t Eriks dag (den 18 Maj), till hvilket möte de
uppmanades att infinna sig. Dermed lättade han ankar
och seglade frän Kalmar.
Vid pingsttiden anlände han framför Stockholm. Här
i skärgården uppsattes nya bref med upprepade
försäkringar till de svenska landskapen. »Så äro vi
nu sjelfve personligen hit i landet komne», heter det
häri, »i den akt och mening, det Gud vet, att vi all
skada och förderf vilja afställa, den menige man i
Sveriges rike till nytta, gagn och bestånd, att de nu
efter denna dag skola lefva med fred och rolighet,
njuta lag och rätt och god gammal sedvänja och få
all den del, de behöfva kunna, som oss möjligt är
dem tillskicka både med humla, salt och kläder. Och
tacka vi eder alla gode män och allmoge, som våra
kaptener och höfvidsmän gått tillhanda och huldskap
och troskap tillsagt på våra vägnar och det ärligt
och redligt hållit hafva som dandemän bör att göra.»
Man talar vidare om de onda och vrånga menniskor, som
brukat lögnaktigt tal och osanning mot honom. »Dock
ej förty den menige och fattige allmoge är snart
förvillad och vi ej akta i någon måtto veta deras
argaste eller dem förderfva, äro vi dock ännu af vår
synnerliga gunst och nådiga välvilja böjde att öfverse
med dem som sådan uppresning gjort hafva mot deras
egna löften och tro.» Han sammankallar allmogen till
en riksdag i Stockholm till helga trefaldighetsdag
»att pröfva och besluta en evig fred, som han aktade
att göra mellan de tre rikena, dem till evigt gagn,
det Gud visste».
De kungliga brefven uträttade dock föga i och för
sig. Man var så van att mottaga runda löften från
de danska konungarne, att man föga fäste sig dervid,
och konung Christian skulle hafva vunnit lika litet
genom sina, som hans fader och farfader vunnit,
om icke förhållandena varit sådana i Sverige nu,
att ingen höfvidsman fans. Så fort konungen anländt,
kom den danska hären tågande från Upsala, och man
började på fullt allvar belägra Stockholm.
Erkebiskop Gustaf, biskop Mathias och alla de andra
herrarne af riksens råd och menige adeln, som svurit
honom trohet, skyndade att infinna sig hos konungen,
och här förnyades och stadfästes med hand och mun
och svåra eder och förpligtelser det som i Upsala
af konunges höfvidsman blifvit utlofvadt. Konung
Christian lofvade personligen att vilja det
obrottsligen i alla artiklar och punkter hålla utan
all arga list vid sin ära och sanning och kristliga
tro. Allt det framfarna skulle vara glömdt, och med
afseende på det som herrarne tillåtit sig efter mötet
i Upsala, medan man väntade på stadfästelsebrefven
från konungen, så var det som det skulle så vara. De
hade nemligen utdelat en mängd förläningar sins
emellan, så att till och med de, hvilka tillföre
aldrig haft sådana, nu blifvit hugnade dermed. På
samma gång som konungen på detta sätt sökte fästa
vid sig de svenska herrarne, vinnlade han sig äfven
om att få på sin sida bönderna, och i första rummet
dem som bodde närmast Stockholm. Så väl han sjelf
som hans utskickade talade med uplandsbönderna och
försäkrade dem att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
