Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Landet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Finland eller Österland, såsom det under medeltiden
vanligen kallades, omfattade i vidsträckt mening
landet öster om Botten från denna vik till Finska
viken i söder. Kuststräckorna utefter dessa vikar
äfvensom skärgården vid Åbo och Åländska öarna egde
svensk befolkning. I allmänhet var landet glest
befolkadt och långt mellan kyrkorna, hvarom vi kunna
göra oss begrepp af ett bref från erkebiskop Jacob
till Sten Sture den yngre 1516, der en socken omtalas
med 1400 bönder och hvars kyrkoherde hade ända till
20 mils väg att fara i socknebud.
Landet utgjorde ett lagmansdöme och likaså ett
biskopsdöme, men delades 1435 i tvänne lagmansdömen:
Norrfinne och Söderfinne. Härad fans icke här,
utan lagsagans underafdelningar kallades land,
hvilka hade hvar sin domare. I äldsta tider följdes
här Helsingelagen, tills i början af 1400-talet
Sveriges landslag blef gällande, då äfven de gamla
landen fördelades i härad, hvilkas domare kallas
häradshöfdingar.
Åbo, vid Auraåns utlopp i sydvestliga delen af
landet eller det s. k. egentliga Finland, var landets
äldsta och vigtigaste stad. Dess domkyrka led under
medeltiden så väl af svåra eldsvådor som af fiendtlig
plundring. Strax nordvest om Åbo låg den lilla staden
Nådendal, som först anlades 1443, men som redan 1438
fick sina privilegier, ehuru man ej blef ense om
platsen för bebyggandet förr än fem år efteråt. Det
var omkring ett genom den gamle biskop Magnus Tavast
anlagdt Birgittiner-kloster som staden uppväxte.
Längre norrut vid vestra kusten i landskapet Satakunda
lågo städerna Raumo, som erhöll stadsrätt 1444, och
Ulfsby en half mil ofvanför det nuvarande Björneborg
vid Kumo elf. Denna var vida äldre än Raumo.
Österut från Åbo vid Finska viken i landskapet Nyland,
hvilket egde hufvudsakligen svensk befolkning, låg
staden Borgå, som i slutet af folkungatiden omnämnes
såsom köpstad, men troligen är en gammal handelsort.
I Karelen, Finlands östligaste och sist af Sverige
eröfrade landskap, uppväxte snart nog omkring det
af Thorkel Knutsson anlagda slottet staden Viborg,
hvilken dock icke erhöll stadsrätt förr än 1403,
ehuru den redan i föregående århundrade omtalas såsom
stad. Redan år 1409 omtalas här en skolmästare Jop
Jönsson, hvaraf synes att här då fans en skola.
Slottslänen i Finland voro under unionstiden Åbo,
Korsholms, Tavastehus, Raseborgs, Viborgs och
Kastelholms.
Åbo län omfattade det egentliga Finland eller
hufvuddelen af landet, icke till följd af sitt omfång,
utan emedan det var det förnämsta landskapet, der
biskopen och lagmannen hade sitt säte och som äfven
understundom uppträdde såsom representant för hela
Finland. Åbo slott låg på en klippa i Auraån utanför
staden i sjelfva åmynnet. Bo Jonsson innehade hela
Finland dels i förpantning, dels i förläning. Efter
hans död och efter konung Albrekts besegrande kom
slottet i drottning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
