Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Upplösningen af Unionen. Gustaf Erikssons barndom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
enligt en sägen på stället skall den hafva tillhört Gustafs barnkammare.
Hans vagga skall hafva funnits der ännu år 1774.
Öfver allt skall hafva varit blyinfattade fönster med helt små rutor.
Några smala skiljemurar med qvarstående dörrkarmar funnos ännu i
nedra våningen, äfvensom lemning efter en trappa och tak af plankor.
Utom denna trappa berättades flera sådana hafva funnits, ehuru man
till följd af det myckna nedrasade teglet och gruset icke kunde
upptäcka några spår af dem. Husets indelning skall hafva varit sådan,
att man först kommit in i en helt liten förstuga, hvarifrån strax utmed
dörren en trappa ledt upp till öfra våningen. Barnkammaren låg här
i nordvestra hörnet, såsom nämndt är. Den har blott haft detta ena
fönster, som vette åt norra sidan. Alla rummen hafva varit små, med
undantag af en större sal i sydvestra hörnet. Under denna sal har
köket varit beläget och sträckt sig öfver hela husets bredd med fönster
åt ömse sidor; det var således stort och rymligt samt försedt med flera
fyrugnar. På insidan af vestra muren funnos två nischer, hvilka voro
något mer än en half aln breda, och på den yttre sidan af samma
mur en hög nisch, som gick ända ned till marken. Taket syntes hafva
varit af svart glaseradt tegel, hvaraf funnos en mängd sönderslagna
stycken [1].
Den unge Gustaf Eriksson uppväxte hos sina föräldrar, och vi
känna intet om honom, förr än vi möta honom i sällskap med gamle
herr Sten hos konung Johan på Stockholms slott vid dennes kröning
1499. Gustaf var då en välväxt gosse med stora, strålande ögon och
något i sitt väsende, som utmärkte honom framför hans jemnåriga
och tillvann honom allas välvilja. Sannolikt var han i sin gamle
frändes följe såsom småsven, eftersom seden var på den tiden, att
sönerne bortskickades till någon förnäm och ansedd man att
uppfostras. En mängd andra gossar kommo också till hofvet den gången,
och vid något tillfälle, då de voro öfverlemnade åt sig sjelfva, anstälde
de lekar, hvarvid Gustaf valdes till höfding, ty han var de andra så
öfverlägsen, att han alltid vid dessa lekar plägade af dem på detta sätt
utmärkas.
Gustaf stälde nu bland gossarne – säger krönikan – »regementet,
satte hvar sitt embete före, eftersom de voro skicklige och förståndige,
och hvad han således befalte, voro de andre villige strax att
efterkomma». Leken anstäldes i konungasalen på slottet, och konung
Hans sjelf blef vittne till densamma och fann sådant behag i Gustaf,
att han gick fram och klappade honom på hufvudet, sägande: »Än
blifver du en märkelig man i dina dagar, hvar du får lefva!» Han
sporde tillika efter gossens härkomst och slägt och förklarade derefter,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
