Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I Dalarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Rankhyttan egdes då af en rik bergsman vid namn Anders Persson, hvilken Gustaf kände sedan Upsalatiden. På dennes gård gick han in och begärde arbete, hvilket han också erhöll, så att han fick börja tröska med de andra drängarne på logen. Härvid bar han sig väl ej så åt, som en sannskyldig dräng höfdes, och de öfriga drängarne kunde ej undgå att märka, huru ovan han var vid slikt arbete. Dock sade de ingenting. Men en af pigorna på gården fick vid något tillfälle se en sidenkrage framsticka under bondjackan, och detta tyckte hon ej väl kunde stå tillsammans med vilkoren hos en dräng, utan fattade misstankar och gaf bergsmannen del deraf. Denne kallade till sig den främmande drängen och betraktade honom länge och noga samt igenkände slutligen dragen af den glade och raske Upsalakamraten. Bestört sporde han då, hvad på färde var, eftersom de möttes på sådant vis, och Gustaf redogjorde för allt, fast tårarne kommo honom i ögonen, då han omtalade sin faders och svågers död i det gräsliga blodbadet i Stockholm. Slutligen bad han Anders Persson gifva sig tröst och goda råd i sin svåra nöd och uppmanade honom till verksamhet. Bergsmannen var likväl ej dertill benägen. Väl hörde han med harm och sorg berättelsen om hvad som timat i Stockholm, men han vågade icke göra gemensam sak med sin gäst i ett så vidtutseende och farligt företag. Han rådde honom tvärt om att lemna Rankhyttan och ofta byta om vistelseort, sedan han nu dragit uppmärksamheten på sig och uppväckt misstankar, hvilka lätt kunde leda konungens spejare till gården.
Till följd häraf lemnade Gustaf snart Rankhyttan. Logen, der han tröskade, står ännu qvar, med sina groft tillyxade timmerstockar påminnande om forna dagars enkelhet och kraft. Sjelfva trösklogen befinner sig i ladans södra ända, och der utvisas ännu stället, der Gustaf stått, under det han lät slagan gå. Den gamla byggnaden underhålles af kronan med vissa dagsverken om året.
Det var sent en eftermiddag, när Gustaf lemnade Rankhyttan. Han tog vägen söderut och vandrade utefter Runn, tills han kom till den så kallade Lillelfven, genom hvilken Runn står i samband med Dalelfven. Här beslöt Gustaf att gå öfver på isen, men denna brast under honom, och han föll ned i vattnet. Stark och vig som han var, lyckades han dock kasta sig upp på fast is, hvarpå han vände om till färjekarlens stuga, der han torkade sina kläder och förblef öfver natten. Om morgonen vandrade han fram till Ornäs.
Denna gård, som ännu eger qvar sin gamla herrebyggnad från medeltiden, ligger på en vacker, i Runn utskjutande udde. Denna tid egdes gården af Arendt Persson (Örnflykt), som genom giftermål var befryndad med bröderna Svinhufvud, biskop Otto i Westerås och bergsfogden Christofer Olofsson. En syster till dessa vid namn Karin var gift med Stig Hansson (Djekn) och hade med honom tvänne döttrar, Barbro och Anna. Barbro Stigsdotter var gift med den nämnde Arendt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
