Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf vinner Vesterås
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
plägade, men de långa spjuten fullbordade fiendens undergång. Att genomtränga denna fasta, men dock rörliga mur af hvassa spjutspetsar var en omöjlighet. Den trotsade det häftigaste anlopp. Fyrahundra ryttare med deras hästar föllo. Då kastade hela rytteriet om och störtade i vild flykt in på sitt eget fotfolk, så att äfven detta bragtes i oordning och flydde hals öfver hufvud in åt staden, hvarunder en mängd nedtrampades under hästfötterna.
Den hetaste striden var öfverstånden och segern gifven, när Gustaf kom framsprängande. Dock kunde den ännu hafva vändt sig, om någon oförsigtighet blifvit begången, och fastän fienden var stadd på flykt, föll dock der och hvar en man i bondehären, träffad af skott ur fiendens eldvapen, ett vapen hvarigenom han var Gustaf och bondehären vida öfverlägsen. Äfven omkring Gustaf föllo män af hans följe, när han slutligen stannat för att öfverskåda det hela.
Under tiden drefvos dock Danskarne undan, deras motstånd bröts allt mera, och Gustaf såg Lars Olofsson med kraft förfölja den flyende fienden. Förföljandet fortsattes ända in i staden längs efter Smedjegatan allt intill Lillån. Här blef trängseln så stor, att många nedträngdes i ån, andra störtade sig dit med hästar och harnesk. En del kastade ifrån sig vapnen och rusade till klostret, som låg strax söder om den nämnda Lillån. Här begärde de af munkarne aflösning och tröst till sina själar. Medan detta tilldrog sig i denna del af staden, hade Lars Eriksson med sin afdelning trängt fram på en annan väg och längs Långgatan ryckt fram till torget, der en del af fiendens bysseskyttar stodo. Dessa angrepos oväntadt i ryggen och nedgjordes, och alla deras fältstycken borttogos. Med dessa begaf sig Lars Eriksson i segertåg tillbaka till Gustaf, som då befann sig vid »S:t Ursilias kapell nordan om staden».
Utom det nämnda S:t Olofs kapell vid Badelundsåsen befunno sig trenne andra sådana på denna tid strax utanför Vesterås. Ett låg vester om staden. Det var S:t Gertruds. Ett låg norrut vid Skultunavägen; det var S:t Örjans och ett fjerde låg åt nordost vid bergslagsvägen, hvilket kallades S:t Ursulas. Då striden hufvudsakligen fördes norr och nordost om staden, är det föga sannolikt, att Gustaf skulle aflägsnat sig så långt derifrån som till det vesterut från staden belägna kapellet, hvarför detta icke, såsom några uppgifva, kan vara Ursulas kapell. Vi hafva här följt uppgifterna hos Erik Göransson Tegel. Knappt hade Gustaf här af Lars Eriksson mottagit fältstyckena, ett byte som för honom var högeligen kärt, förr än man fick se himmelen färgas röd öfver staden, hvarifrån höga lågor och tjock rök rullade upp för vinden. Fienden hade satt eld på staden, som han icke längre kunde behålla.
Många hus brunno ned, innan bönderne hunno blifva herrar öfver elden, men slutligen släcktes den. Dock hade Danskarne derunder fått tillfälle att samla sig omkring klostret vid Lillån och der förskansa sig under anförande af Knut Bengtsson (Sparre) till Engsö. Här höll sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
