Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf vinner Vesterås
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fienden i stillhet, afbidande något gynsamt tillfälle att å nyo börja striden, och ett sådant erbjöd sig äfven snart. Bönderne följde här, såsom vid Köping, sin gamla vana. Knappt hade de slagit fienden och släckt elden, förr än de trodde sig säkra och började se sig om efter segerns frukt, plundring och kroppens välplägning. De slogo upp köpmansbodarna och delade varorna sins emellan, och derunder skyndade andra skaror att undersöka källarne och mjödbodarne. En del slog sig nu ned kring öltunnorna, der dessa stodo, men andra rullade upp mjöd- och vinfaten på gatorna och till rådstugan, och gjorde der lika godt besked för sig. Öfver allt hördes ljud af fröjd och gamman, och gamla kämpavisor uppstämdes med full hals. När glädjen stod som högst, och ropen och visorna tillkännagåfvo, att bönderne började blifva väl druckna, ryckte Danskarne ut ur sitt läger vid klostret och från slottet och tågade sakteliga upp i staden, menande sig vinna en lika lätt seger här som i Köping.
Gustaf var dock vaksammare än Peder Uggla och hade dessutom blifvit varnad af dennes ofärd. Han höll derför sitt folk i beredskap och vid första underrättelse om hvad som timade i staden, gaf han Lars Olofsson befallning att rycka in med allt det folk, han kunde umbära, för att förekomma öfverraskning. Lars Olofsson tågade åstad, och han kom i rättan tid. Ty knappt hade han hunnit till torget, förr än han fick se hvar fienden kom i full slagordning. Nu upplågade åter striden, och den blef både lång och blodig, emedan Danskarne råkade i raseri, då de sågo segern för andra gången ryckas sig ur händerna. Till slut måste de dock gifva vika och draga sig in i sina förskansningar.
Så snart det blef honom möjligt, begaf sig äfven Gustaf in till staden, och då han här såg böndernes sorglöshet och dervid besinnade, huru derigenom fiendens anslag kunnat vinna framgång och den härliga segern kunnat ryckas honom ur händerna, upplågade han af harm, och han gick sjelf ned i källarne och i mjödbodarne och slog banden af faten samt befalte sina följeslagare att göra detsamma. »Jag ser hellre vin och mjöd spillas på marken» – sade han – »än svenskt mannablod!»
Härmed voro dock icke striderna i Vesterås slut. De fortsattes till pingsten eller omkring den 20 Maj. Dock bibehöll Gustaf i dessa strider öfverhanden. Gent emot fiendelägret vid klostret uppkastade Gustaf en skans, hvarmed han sökte skydda den norr om Lillån belägna delen af staden. Den söder härom belägna stadsdelen med klostret och slott innehades af Danskarne, så att de obehindradt kunde gå från lägret till slottet och tvärt om. En dag kom Knut Bengtsson gåendes här från slottet ned till lägret. Han var ökänd genom en vargskinnskappa, som han bar öfver skuldrorna, och derför riktades många skott på honom. Nu träffades han af ett lod midt i pannan, så att han föll död ned i ån, som han gick och stod.
När slutligen Danskarne sågo, att de här intet kunde uträtta mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
