Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Stockholm
- Konung Christian
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Stockholm, visade tydligt både hvaruti fiendens styrka bestod och hvad som brast befriarne. Bemödandet att fylla denna brist leder oss in på förhållanden, hvilkas skildring bör föregå den om befrielsekrigets fortsättning.
Konung Christian.
Om man icke utan förundran kan läsa om den ovanliga framgång, som följde Gustaf Eriksson och befrielsehären, så är det med icke mindre förvåning man ser den overksamhet, hvarmed konungen bemötte denna rörelse, hvilken, om den ock i förstone tycktes hafva föga utsigter för sig, dock inom två tredjedels år satte den jagade flyktingen i spetsen för riket och hotade att ånyo uppföra samma skådespel som i Johans och Christian I:s dagar. Och konungens overksamhet faller så mycket mer i ögonen, när man vid sidan af densamma framhåller taflan af hans stränga och blodiga verksamhet året förut. Nästan hela året 1521 förgick, utan att Christian tog något steg mot rörelsen i Sverige, der hans män voro helt och hållet öfverlemnade åt sig sjelfva.
Denna overksamhet hade dock sina helt naturliga orsaker. Till en början var den väl en följd deraf, att Christian ansåg underrättelserna om hvad som tilldrog sig i Sverige för öfverdrifna. Han hade lemnat detta rike beröfvadt alla medel till motstånd mot hans välde, och han hade – så hoppades och trodde han – injagat en sådan skräck hos detta styfsinta folk, att väl mera än några månader borde förgå, innan ett uppror der kunde blifva farligt. Och i denna öfvertygelse störtade han sig in på nya arbeten och framkallade mot sig nya fiender. Dessa voro Danmarks prelater och adel samt hansestäderna. Och när han så fick ögonen öppna för hvad som rörde sig inom det förtryckta och förtrampade Sverige, då var det för sent att vidtaga kraftiga mått och steg, då måste han inskränka sig till utfärdandet af stränga skrifvelser om fortsatta förföljelser mot de svenska.
Vi hafva redan i det föregående omnämnt den svåra belägenhet, hvari de danske bönderne nedsjunkit, och huru vid en jemförelse med de svenske bönderna, de danske förlora helt och hållet den skepnad af kraft och sjelfständighet, som utmärker dessa. Vi påminna oss tillika, huru de danske bönderne på öarna redan tidigt under medeltiden förlorade sin frihet och blefvo lifegne under adeln, samt huru äfven på Jutland ett sådant öde drabbade bönderna, sedan de förgäfves försökt att stäfja herremännens tilltagande myndighet. Vi i Sverige kunna knappast göra oss ett begrepp om det förtryck, hvarunder den danske bonden trälade. Det är egentligen från begynnelsen af 1400-talet som denna sorgliga företeelse börjar tydligt visa sig. Bonden blef då helt och hållet ofri och betraktades, liksom annan boskap, såsom en del af herremannens egendom, så att denne till slut kunde köpa och sälja bönder, och ingen bonde fick lemna den gård, der han var född, utan husbondens tillåtelse och mot erläggande af en penningesumma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 23:43:24 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sverhist/3/0064.html
