Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf Wasa och Lybeck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jöns Vestgöte skulle begifva sig ut till det svenska lägret såsom öfverlöpare och, sedan han der vunnit förtroende, gifva dem i staden säkra underrättelser om den svenska maktens styrka och öfriga omständigheter samt sticka lägret i brand, hvarpå han skulle skynda in i staden igen eller, om han det ej kunde, söka skogen och så fort det lät sig göra begifva sig ned till konungen i Köpenhamn, tillkännagifva de belägrades nöd och på deras vägnar begära hjelp och undsättning. Henrik Slagheck och Gorius Holst skrefvo sina namn på ett stycke pergament, som insyddes i mannens strumpor, och som han skulle hafva att uppvisa för konungen att dermed styrka sin sändning.
Jöns Vestgöte kom också lyckligt och väl till lägret på Munkliderna och lyckades vinna mycket förtroende hos befälhafvaren derstädes, så att han tycktes med lätthet kunna utföra sitt lömska anslag. Men när några dagar hade gått, kommo tvänne andra svenska öfverlöpare till lägret, och dessa hade på något sätt fått kännedom om Jöns Vestgötes ärende och upplyste derom höfvidsmannen i lägret. De styrkte äfven sin anklagelse med pergamentet, hvarpå Henrik Slagheck och Gorius Holst skrifvit sina namn, och på den grund blef Jöns Vestgöte gripen och såsom förrädare afrättad.
Fienden led dessutom vid denna tid en sådan förlust, att det blef alldeles omöjligt att vidare tänka på någon öppen strid. Man insåg nemligen nödvändigheten af att på ett eller annat sätt skaffa sig luft vare sig åt land- eller sjösidan, och man beslöt ett utfall mot södra lägret. Men genom öfverlöpare fick Peder Fredag kännedom om fiendens förehafvande och beslöt att använda samma krigslist som Staffan Henriksson med så stor framgång användt mot svenskarne. Han gaf sitt folk i lägret befallning att hålla sig vaksamma och färdiga till strid, men drog sjelf med femhundra man i kolmörka natten ut från lägret och ryckte fram mot staden till Maria Magdalena kyrka. Denna kyrka var uppbygd 1489 af Sten Sture d. ä. Man känner föga mera om densamma, än att den varit oansenlig, försedd med stödjepelare och små fönster samt ett fyrkantigt, spetsigt torn. I denna kyrka dolde sig Peder Fredag med sina femhundra man, och kan den omständigheten gifva något begrepp om kyrkans storlek.
Tidigt om morgonen hörde Peder och hans män, huru danskarne kommo tågande ifrån staden genom södra porten. De voro modiga till sinnes och tågade med mycket buller och gny förbi kyrkan, fullt öfvertygade om att de skulle träffa svenskarne i tung sömn och väcka dem med ett blodigt god morgon. Knappt hade de dock hunnit lägret, förr än de funno sig bedragne. Hela den svenska styrkan var under vapen och fullt beredd till strid, och när denna brann till som hetast, fingo de höra hornstötar och ett förfärligt stridsrop bakom sig. Detta slog dem i förstone med skräck, men så snart de funno allt hopp om räddning ute, förbyttes skräcken till förtviflan. Likväl råkade de i en sådan oreda, att all tapperhet blef fruktlös. De ledo ett gräsligt nederlag. Blott några få undkommo till staden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
