Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf Wasa och Lybeck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
herr Severin!» – Denne hörde ropet och kände väl rösten. »Ej, herr Gustaf, ären I der?» – ropade han tillbaka och riktade sjelf ett par halfva slangor i riktning af ljudet, men skotten blefvo utan någon verkan. Hade Gustaf haft bättre skjutvapen, hade han här kunnat tillfoga fienden en betydlig förlust, och han skickade derföre bud till Lybeckarne och begärde att få låna två halfva kartover, ett slags större kanoner. Han var så viss om, att han med dem antingen skulle skjuta fiendeskeppen i grund eller taga Severin och hans folk till fånga, att han erbjöd tvänne slott i pant för kanonerna. Men intet hjelpte. Lybeckarne lånade icke ut sina kanoner, och Severin, som insåg omöjligheten att här något vidare uträtta för denna gången, hissade segel och undkom. Han styrde kosan nedåt Kalmar.
»Men denna de lybskes falska och listiga handel» – säger krönikan – »hafver konung Gustaf högeligen förtrutit, det kan hvar förståndig man betänka, dock måste han det med tålamod lida, efter han ännu icke hade fått Stockholm in.» Emellertid var dock så mycket vunnet, att Stockholm icke blifvit undsatt, och här blef nöden med hvarje dag större, i samma mån som lägren deromkring förstärktes och närmade sig till Stockholm. Gustaf flyttade nemligen lägret från Lofön fram till Bromma och derifrån till Munkaliderne eller det nuvarande Kungsholmen och till Långholmen. Dessa båda läger förenades med en flottbro, och likaså lades en sådan mellan Långholmen och Södermalm, dit lägret från Sätra framflyttades. Från Mälarsidan var sålunda Stockholm alldeles kringslutet och blef det äfven åt Saltsjösidan, då Gustaf lät lägga en flottbro mellan Södermalm och Valdemarsön, Djurgården, försedd med starka flottbommar och befästad med ett blockhus, hvari han inlade en tillräcklig besättning och »väldiga skytt». Norrifrån bildade det norra lägret den fjerde länken i denna belägringskedja.
Många strider föreföllo mellan fienden i staden och de belägrande, men allt så blef nöden större för staden och hoppet om en slutlig seger större för de senare. Hunger dref många att lemna staden och blifva öfverlöpare. De togo dels vägen öfver sjön till något af de svenska lägren, eller också genom någon af stadsportarne åt landssidan. Af de senare sökte många gömma sig i Clara kloster. Men här var abbedissan – en syster till Gorius Holsts hustru – de danske hemligen tillgifven och hade gjort med dessa den öfverenskommelsen, att så fort några flyktingar från staden funnos i klostret, skulle hon tillkännagifva det genom att om dagen uthänga en hvit duk och om natten en lykta genom det högsta fönstret åt staden till. Så fort detta tecken gafs, kommo genast en hop knektar från staden och togo de olycklige samt förde dem tillbaka, då de blefvo jemmerligen pinade till döds med trädsågar och andra grymma dödsverktyg.
Man försökte äfven att genom list skada de svenska lägren, när öppet våld icke längre hjelpte. En svensk vid namn Jöns Vestgöte fans i staden och var konungen och hans män högeligen tillgifven. Henrik Slagheck och Gorius Holst uppgjorde nu en plan, att denne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
