Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konung Christian lemnar Danmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig böra sammankalla en herredag. Det var i December 1522, och herredagen sammankallades till Kallundborg till 8 dagar före jul. Den utsatta dagen kom, men inga herrar. »Väder och vind hindrade dem att komma öfver från Jutland till Seland» – föregåfvo de. Christian bestämde då Aarhus på Jutland till mötet, men tillkallade äfven fullmäktige från köpstäderna och allmoge. Konungen begaf sig öfver till Jutland, men här mötte honom en underrättelse, som helt och hållet beröfvade honom fattningen.
Redan några dagar före jul hade en del jutska prelater och herrar haft ett sammanträde i Viborg och derifrån utfärdat en klagoskrift, hvari de framstälde konungens olagliga och grymma framfart, huru han kränkt kyrkans friheter och våldfört sig på kyrkans män, tillåtit kättare »med luthersk list och skalkhet» att förderfva den kristliga tron, och låtit »trälar och skrifvare» hushålla med kyrkans gods samt afdagatagit många oskyldiga menniskor och emot sin handfästning pålagt adeln skatt »som andra bönder», inkallat utländingar och anförtrott sig åt »tyranner, skalkar och trollqvinnor, Danmarks rike till evig skada, träldom och förderf». Utan tvifvel stodo dessa herrar i beröring med hertig Fredrik och handlade i samråd med honom. Den 20 Januari 1523 sammanträdde ett talrikt möte af Jutlands herrar och prelater i Viborg, och här uppsattes ett formligt uppsägelsebref till konung Christian.
En landsdomare vid namn Magnus Munk fick i uppdrag att öfverlemna detta bref åt konungen, som då var i Veile. Det säges, att mannen icke vågat utföra sitt ärende på annat sätt, än att han efter ett vänligt samtal med konungen om aftonen qvarlemnat sin handske, hvari brefvet var instucket. Sjelf ilade Magnus Munk, så fort som hans häst kunde bära honom, söderut och träffade hertig Fredrik i Husum, der han den 29 Januari öfverlemnade honom de jutska herrarnes anbud att blifva konung i Danmark. Hertigen mottog anbudet utan betänkande, så vida icke detta var gjordt redan förut, och lät samma dag uppsätta en vidlyftig skrift, hvari han förklarade sig, »rörd af medlidande med fäderneslandets jämmer», vilja påtaga sig »den svåra bördan i den allsmäktige Gudens och den heliga trefaldighets namn».
Dermed var emellertid visserligen icke Christians sak förlorad. De 10,000 bönder, som året förut varit så villiga att strida mot fienden, kunde när som helst åter draga ut för konungen, och på Fyen och i Skåne hyllades han villigt ånyo, hvarjemte Norge och de båda vigtiga städerna Köpenhamn och Malmö voro honom fast tillgifne, så att det behöfdes blott ett kraftigt och beslutsamt uppträdande, ett förtroendefullt upprop till köpstadsmännen och bönderna, och Christian hade haft en tillräcklig här att börja en strid med de herskande stånden, i spetsen för hvilka hans farbroder nu stod i begrepp att beröfva honom hans krona. Men Christian svek sig sjelf, och så öfvervans han af olyckan.
Han utrustade i Köpenhamn några skepp, hvarpå han lät nedföra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
