Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konungavalet i Strengnäs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för sig, på samma gång som det faller alldeles naturligt, att en man med den försigtighet och beräknande klokhet som Gustaf Eriksson, hvilken hade de föregående tidernas oro och tunga bekymmer så lifligt för sig, skulle vara benägen att följa föredömet af herr Sten, hvilken han i de nämnda styckena högeligen liknade. Om han också icke saknade ärelystnad, så måste man dock medgifva, att han var herre öfver denna lidelse. Den beherskade honom icke så, att han obetänksamt kastade sig in på vidtutseende företag för att tillfredsställa den. Hvad han hittills verkat för fosterlandet var utom all fråga en frukt af den mest brinnande fosterlandskärlek, och det som nu skedde behöfver icke stå i strid dermed. Riksföreståndartiteln innebar dock alltid ett tyst erkännande af en annans rätt till riket, den var en nödfallshjelp tills vidare. Ville man verkligen med ens slita alla band, som, inbillade eller verkliga, bundo Sverige vid Danmark, så fans intet annat och bättre medel, än att på grund af Sveriges lag välja en infödd svensk konung, när nu en sådan man fans, att han kunde upprätthålla detta svenska konungadöme och med kraft möta de gamla anspråken.
Till och med männen af den gamla skolan, de som tillhörde det gamla herrepartiet, delade dessa åsigter och bestämde sitt handlingssätt efter dem. Det visar sig af ett yttrande af biskop Hans Brask, som vid underrättelsen om utgången af valet visade mycken glädje deröfver att Sverige fått en infödd konung, »sedan de danske och andra utländingar länge lupit om ram med oss om konungakor och val, dragit sig på oss med list och goda ord, hvaremot vi anammat ord, bref och beseglingar för riksens och allas vår välfärd, hvilka oss så hållne äro, som för ögonen är». Utan tvifvel får biskopens yttrande tagas som ett uttryck för den allmänna meningen, och denna delades äfven af Gustaf sjelf. Men då det tillika får antagas, att hvarken han eller någon af hans samtida kunde tveka om hvem som borde blifva konung, bjöd honom dock klokheten att binda vid sig de väljande så nära som möjligt, hvilket knappast kunde ske lämpligare än genom att oförtydbart visa det de behöfde honom bättre än han dem.
Två skrifvelser utfärdades om det hållna konungavalet, den ena af konungen, den andra af riksens råd. »Vi Gustaf af Guds nåd utvald till Sveriges och Götes konung» – så börjar den förra och är stäld till alla andliga och verldsliga friborne frälsemän och menige allmoge, »som bygga och bo i Sverige.» Konungen tackar för den hjelp han fått till Sveriges befrielse, hvars fullbordan han snart hoppades genom vinnandet af Stockholm. Ehuru ovärdig, hade han blifvit korad till konung, på det att riket måtte blifva vid bättre makt och hållas i störrre vördning bland utländska herrar och furstar. Näst Guds hjelp ville häri vara alla en gunstig, god och trogen herre och mot Sveriges menige innebyggare så skicka sig i alla punkter och artiklar, som Sveriges och S:t Eriks konungs lag och rätt innehåller, alla fattiga och rika vid samma lag hållande, att skulden näst Guds hjelp icke skulle finnas hos honom i någon måtto. Sådant är hufvudinnehållet af konungens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
