Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konungavalet i Strengnäs - Kalmar och Stockholm uppgifvas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
allmänhet. För de tjenster, Lybeck under ett år gjort Sverige, utlofvade konungen med rådets samtycke att understödja Lybeck och Danzig tillbaka, när de råkade i krig. Lybeckarne skulle vara fria från all tull och andra utläggningar, huru de ock kallades, öfver allt riket och särskildt i Stockholm, Kalmar, Söderköping och Åbo; och i dessa städer skulle inga andra främmande än Lybeckare och Danzigare få drifva handel eller blifva borgare. Icke heller på Östersjön, i Öresund och Bälterna skulle andra än dessa städer få drifva handel. Alla gamla privilegier stadfästades ånyo. – På detta sätt lyckades man nu till en början att tillfredsställa den mäktige bundsförvandten.
Men det var ej blott skulden till Lybeck, som på detta möte framkallade öfverläggningar om sättet att anskaffa penningar. Kriget fordrade också penningar. Det främmande krigsfolket skulle besoldas och alla andra behof betalas, och det gångbara myntet, klippingarne, mottogs icke af utländingen för sitt åsatta värde. Det var dock icke blott de klippingar, hvilket Gustaf slagit sedan år 1521, som funnos i landet, utan sådana hitkommo i massa från Danmark och äfven genom Lybeck. Och köpmännen visste att göra sig till godo skilnaden mellan klippingens verkliga värde och det åsatta. Den var nemligen värd fyra svenska penningar, men måste i handel och vandel gälla mer än fyra gånger så mycket. Nu hade det under kriget blifvit stor brist i Sverige på de varor, hvilka hansestäderna hitförde, men deremot fans det godt om och var godt pris på landets alster, företrädesvis jern och koppar. När en Lybeckare köpte dessa varor, beräknade han vid betalningen klippingen till hans fulla åsatta värde, och de massor af klippingar, som Christian påtrugat Lybeck, kommo derigenom hit in i riket. Vid försäljningen af sina medförda varor tog deremot Lybeckaren så högt betaldt, att klippingen i sjelfva verket då icke gälde mer än hvad han verkligen var värd.
Dessa klippingar måste utbytas mot ett annat bättre mynt, och till den ändan pålades vid detta möte en allmän silfverskatt öfver hela riket.
Sedan Gustaf derefter utnämnt Thure Jönsson till rikshofmästare och Lars Siggesson till riksmarsk samt ordnat ett och annat ärende af mindre allmän art, lemnade han Strengnäs. Dagen kan ej med visshet bestämmas, men var sannolikt den 12 eller 13 Juni.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
