Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kalmar och Stockholm uppgifvas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öfvertygelsen att här icke var något annat att göra än att lemna stad och slott.
När derför den nyvalde konungen från mötet i Strengnäs ankom till lägret, började man åter underhandla, och det dröjde ej länge, förr än man blef ense om vilkoren. Dagtingningsbrefvet uppsattes särskildt med besättningen och särskildt med staden. Det senare underskrefs den 17 Juni och är af följande hufvudinnehåll: »Vi Gustaf med Guds nåde utvald Sveriges och Götes konung görom veterligt, att vi af synnerlig gunst och nåd, på det att Guds förtörnelse blidkas skall, desslikes ock för de ärlige herrars, herr Bernt Bomhower och Herman Plönjes och den menige mans ödmjuka bön skuld, som nu uti vår stad Stockholm belägrad är, hafva vi i den heliga trefaldighets namn och i närvaro af de nämnde herrarne och oss älskelige vårt råd och män, herr Thure Jönsson vår hofmästare, Lars Siggesson marsk, Berent v. Mehlen, Knut Eriksson, Axel Andersson, Knut Andersson, Ivar Fleming, Erik Fleming, på menige riksens råds vägnar unnat och tillåtit», etc......
Konungen lofvar borgmästare, råd och menighet att njuta sin egendom i löst och fast, synnerligast dem, som vilja bo qvar i Stockholm och lida ondt och godt med konungen och Sveriges inbyggare. Tilllika utlofvas frihet och säkerhet för dem, deras hustrur och barn. Äfven de, som icke voro hugade att bo qvar, utan ämnade begifva sig till Tyskland eller annorstädes, skulle ega frihet att begifva sig bort med hustrur och barn och med sin rörliga egendom; deras fastigheter deremot skulle »blifva tillstädes i Stockholm, till konungens och Sveriges rikes nytta och gagn». Rörande stadens gamla privilegier »ville konungen vara förtänkt dem häruti så stadfästa, som han förnumme, att staden ville efter denna dag handla troget mot honom och Sveriges rike. Det förflutna skulle vara förgätet och ingen tilltalas för de missgerningar, han under kriget föröfvat mot andlige och verldslige».
»Dermed skall Stockholms stad och slott åt oss uppgifvas» – heter det vidare – »med bössor stora och små, allehanda värjor, krut, lod och pil, obesmittadt i allo måtto. Desslikes alla skepp och jakter, som den omilde konung Christian och Severin Norby tillhöra, skola vara och blifva till vårt och Sveriges rikes gagn. Sammaledes allt det gods och penningar, som höra erkebiskop Gustaf till, hans fader Erik Trolle, biskop Jöns Beldenacke och alla andra, som utflydde äro af riket, och deras gods, silfver och guld, som döde äro, desslikes ock deras, som i Finland äro, skall ock blifva tillstädes och öfverantvardas till vårt och Sveriges rikes bästa.»
Gustaf befann sig, när detta bref undertecknades, ombord på skeppet Svanen, omgifven af sina rådsherrar och de lybska sändebuden. Besättningens dagtingningsbref undertecknades dagen förut den 16 Juni. Henrik Slagheck och Reinvald v. Heydersdorff voro ännu besättningens höfvidsmän; äfven sekreteraren Gotskalk, hvars bref till Christian vi här ofvan anfört, nämnes bland de dagtingande. De skulle med sina tjenare, alla lansknektar, bysseskyttar och andra, af hvad nation de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
