Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kalmar och Stockholm uppgifvas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kunde vara, samt med deras penningar, silfver, gods och håfvor, deras kläder och värjor, fritt och säkert få lemna riket till lands och vatten och blifva med skepp och lifsmedel nödtorfteligen försörjda till de orter i Tyskland, som kunde vara dem läglige. Deremot skulle de vid deras ed, ära och tro lofva att aldrig tjena eller låta sig bruka mot Sveriges rike eller Lybecks stad antingen hemligen eller uppenbarligen på två månaders tid.
På sådana vilkor uppgåfvos Stockholms stad och slott till Sveriges nyvalde konung den 21 Juni. Besättningen uttågade, och Gustaf inskickade sina män att taga befallning öfver stad och slott. Öfver det senare satte han Peder Hård till slottsfogde. Detta skedde på söndagen. Påföljande tisdag, som var midsommarsafton, höll Gustaf sjelf sitt intåg. Detta egde rum genom södra stadsporten.
Fem år voro förflutna sedan Gustaf sist såg Stockholm. Då lemnade han det för att gå som gisslan till konung Christian, och då var allt lif och rörlighet omkring den unge, älskade herr Sten, segraren vid Brännkyrka. Så väl riksföreståndaren sjelf som hans omgifning hyste de bästa förhoppningar att allt framgent kunna bestå mot den lömska fienden. Och nu efter de fem årens förlopp, efter de mest underbara skiften, efter dagar af den förfärligaste oro och själskamp, efter år af strider och försakelser, nu återsåg han denna stad och red upp till dess gamla konungaborg, men som Sveriges konung! Och sjelfva staden – huru hade den förändrat utseende! Framför Söderport på Södermalm fans icke ett enda bebodt hus, och när han red in genom stadsporten och såg den lilla hopen af borgare, som mötte honom – trehundrade till antalet – och kastade blicken framåt öfver den öde gatan, var det som om han ridit in i de dödes stad. År 1518 hade staden 1,177 skattdragande borgare, nu voro de 308. På Gråmunkeholmen funnos endast några munkar och på Helgeandsholmen några sjuklingar i ett hospital.
Vid stadsporten öfverlemnades till konungen nycklarne till staden och slottet. Bland borgmästarne såg man äfven den bekante Gorius Holst, den ifrige vännen af konung Christian. Han bugade sig nu lika ödmjukt som någon af de andra för den nye konungen och deltog i den allmänna vördnadsbetygelsen och fröjden må hända ifrigare än mången annan, just emedan han behöfde det. Han hade af konungen blifvit upptagen till nåder och lofvat med dyra eder att från den dagen vara Sverige trogen och ej befatta sig med några stämplingar.
Det var ett eget skådespel att se den ståtlige och kraftfulle konungen med det allvarliga anletet och den lugna, genomträngande blicken, omgifven af sina rådsherrar och fältöfverstar, alla utrustade på det dyrbaraste, rida fram genom de öde gatorna, och man kunde ej undgå att återkalla i minnet de gångna tiderna och sammanställa dem med den närvarande. Den ende, som icke förtviflat, den ende, som icke böjde sig, när allt syntes förloradt och alla böjde knä för konungen öfver trenne riken – han red som konung genom den gamla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
