Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Berent von Mehlen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
knektarne hopvis ut ur slottet och öfverföllo honom samt förde honom med våld tillbaka igen. Allt var naturligtvis en tillställning för att rädda skenet af ära och tro. Omedelbart derefter gjordes ett utfall från slottet nedåt staden, der alla ännu lågo i sin bästa sömn. Man stormade fram till det hus, der Nils Eriksson bodde, och denne kunde med knapp nöd undkomma i blotta skjortan. Alla hans kläder och dyrbarheter, kedjor, ringar och penningar förde knektarne såsom sitt byte med sig upp på slottet. Fjorton borgare blefvo dödade och några fördes fängslige upp på slottet. Det skedde pingstdagsaftonen 1525.
Der befann sig då en man vid namn Henrik Jute. Han hade någon tid tillförene varit i Christina Gyllenstiernas tjenst och var på det högsta tillgifven både henne och hennes döde mans slägt. Den döde herr Stens äldste son Nils, som då var en tolf års gosse, befann sig äfven på slottet, och det var ingen konst för herr Berents talande tunga att för den ärlige, intet ondt anande Henrik Jute framställa saken med den färg, som han ville. Det var hans afsigt, menade han, att göra en uppresning mot den stränge konung Gustaf och återinsätta Sturesonen i hans rättigheter som Sveriges riksföreståndare. Till den ändan ville han nu draga öfver till Tyskland och hoppades snart återkomma derifrån med hjelp. Till dess anförtrodde han både slottet och den unge Nils Sture åt Henrik Jutes bepröfvade trohet, och denne lofvade att trofast motsvara förtroendet.
Det vore mycket orätt att betrakta denna tilldragelse såsom något alldeles enstaka. Utan tvifvel får man i detta Berent v. Mehlens beteende söka en djupare anlagd plan, och någon sanning låg det nog i hvad han sade till Henrik Jute, äfven om det icke var på fullt allvar fråga om att insätta en Sture till Sveriges styresman. Allt stod sannolikt i gemenskap med de råd, som smedos under de täta samqvämen med Severin Norby på Visborg. Vi komma här nedan att tala om hvad denne samtidigt förehade, och man ser tydligt nog, att det var fråga om ingenting mer eller mindre än att åstadkomma en omhvälfning till förmån för den fördrifne Christian – kanske med inrymmande af några drömmar om storhet för den ene eller andre af deltagarne – mot så väl Fredrik i Danmark som Gustaf i Sverige. Under sådana förhållanden kunde icke en bättre lösen i Sverige gifvas än Sturenamnet, och både Mehlen och Norby begagnade sig deraf.
Ställningen förändrade sig dock snart och visade omöjligheten af de uppgjorda planerna. Berent
v. Mehlen fann sig stå ensam mot Gustaf, och då återstod honom intet annat än att söka hjelp i
Tyskland eller afbida någon gynsammare vändning i sakernas utveckling, ett hopp som väl grundade sig
på konung Christian och de framgångar, dennes svåger kejsar Carl detta år haft mot Frankrike. Till den ändan steg han ombord med sin hustru och sin broder samt sin redbaraste egendom och lemnade Kalmar och Sverige fredagen den 9 Juni 1525. Vi återfinna honom framdeles.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
