Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Berent von Mehlen - Severin Norby
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Konungen fälde tårar, när han såg det förfärliga blodbadet och lät med trumpeten gifva tecken att upphöra. Det led nu mot aftonen, så att någon strid kom ej vidare i fråga den dagen. Men äfven slottsfolket hade lidit ofantligt. Mer än hälften hade stupat, och af de återstående var största delen så illa tilltygad, att det ej var att tänka på något fortsatt försvar af slottet. De skickade derför följande morgon bud till konungen och begärde dagtinga. Konungen ville emellertid icke höra talas om någon dagtingan; dertill hade de gjort honom för stor skada. De måste gifva sig på nåd och onåd. Slottsfolket befann sig ock i en sådan belägenhet, att konungens vilkor måste antagas. De blefvo alla dömde som förrädare, och sjuttio af dem afrättades. Den gamle bysseskytten ville konungen skona, men hans folk var så förbittradt på den gamle mannen och fordrade så högljudt hans blod, att konungen måste låta honom dela de öfriges öde.
Kalmar slott öfverlemnade konungen åt Arvid Vestgöte, hvars sår icke var farligare, än att det lemnade hopp om hans snara återställande, och han gaf tillika befallning att skyndsamt iståndsätta slottet. Den unge Nils Stensson Sture tog konungen till sig och lemnade med honom sjöledes Kalmar samt drog upp till Stockholm. Lybska Svanen, Gustafs bästa skepp, som förde alla de bästa styckena och krigsförnödenheterna ombord, stötte under fulla segel på grund vid Horn under Öland och gick till botten med hela sin dyrbara laddning. Folket blef dock till största delen räddadt. Men styrmannen kastade sig, så fort han märkte att skeppet stött på, baklänges i sjön och blef borta.
Detta var liksom för att råga måttet af motgångar under detta år. Ty i Februari hade en eldsvåda uppkommit på Stockholms slott, då »konungsgemaken» och »silfverkammaren» brunno alldeles ned, »deraf konung Gustaf en stor skada bekom». Samtida bekymmer om annat, som stod i sammanhang med reformationen, få vi snart tillfälle att taga kännedom om. Denna tid var rik på tilldragelser, som togo alla Gustafs krafter i anspråk och icke lemnade honom många stunders ro.
Innan vi öfvergå till dessa omständigheter, återstår oss ännu att taga kännedom om den man, som lockat Berent v. Mehlen från sin konung, och som utan gensägelse är en af denna tids mest framstående personligheter, vi mena Severin Norby.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
