- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Tredje bandet. Gustaf Wasa och hans söner /
133

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konungen och den nya tidens män - Vederdöparne i Stockholm

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

finna, att Mårten är större, än att han kan vederläggas af oss enfaldiga män, emedan han är befästad med skriften, icke den birgittinska eller någon annans, utan genom den gudomliga skriftens vapen. Vi böra tillse, om vi hafva sanningen, att vi icke uppträda med dåliga vapen eller så godt som obeväpnade mot den väl beväpnade, görande dermed vår bondenfald, som hittills varit dold, för allom uppenbar, så att vi komma på hvars mans mun och blifva till ett åtlöje. Då må den sista villan blifva värre än den första. Men skriften säger: pröfver hvad godt är och behållen det, pröfver andarne, om de äro af Gudi. Den som råder till annat, synes mig handla mot den heliga skrift och icke vilja, att sanningen skall komma i ljuset.»

Inom Vadstenaklostret funnos män, som allvarligt grepos af kanslerens ord. Men de andra skickade brefvet till biskop Hans, som skref till dem och förmanade dem att icke låta sig dragas från den rätta tron, äfven om en engel från himmelen predikade något annat; religionen berodde mera af trons enfald än af den verldsliga kanslerens klyftiga och uppblåsta ord.

Sedan vi sålunda tagit en öfverblick af de män, hvilka å ömse sidor voro de främste, må vi taga de följande händelserna i betraktande och se, huru under striden det nya utvecklade sig.

Vederdöparne i Stockholm.


Det var om sommaren detta år (1524), som konung Gustaf drog ned åt Malmö att der möta den danske konungen. Då anlände till Stockholm ett holländskt skepp, och ombord på detsamma befunno sig några män, hvilka snart gjorde mycket buller af sig. I spetsen för dem stodo en bundtmakare vid namn Melchior Rink och en krämare, Bernhard Knipperdollink. De tillhörde en sekt, som vid denna tid uppkommit i Tyskland och kallades vederdöpare.

Detta namn hade de erhållit deraf, att de lärde, det döpelsen borde uppskjutas, tills menniskan hunnit mogen ålder, och således ej förrättas på barn. Det låg ofrihet i denna barnadöpelse, och frihet, frihet från alla band, af hvad namn de än månde vara, det var deras lösen. De förkastade derför all utvärtes ordning, såsom blott läggande menniskoanden i fjättrar, och sjelfva bibeln underordnades de ingifvelser, som, enligt hvad de påstodo, nu lika väl som fordom verkades af Guds ande i menniskans hjerta. På grund af dessa ingifvelser och uppenbarelser förkunnade de, att himmelriket var hardt nära och skulle komma i glans och härlighet, blott påfvedömet med dess styggelse och prål vore nederslaget. Det var, som vi lätt finna, en ytterlighet af den frihetsrörelse, som var väckt till lif genom Luther. Till en början tvekade till och med Melanchthon och sjelfve Luther om sanningen i vederdöparnes läror. Men när de uppträdde med eld och svärd och stormade kyrkor och kloster och släpade de heliga bilderna i smutsen,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:43:24 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/3/0137.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free