Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vederdöparne i Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
då uppträdde Luther kraftigt emot dem och lyckades stilla detta oväsende.
Rink och Knipperdollink började genast i Stockholm förkunna sina läror om andelig frihet och om andans omedelbara uppenbarelse. Konungens frånvaro gjorde äfven tidpunkten för dem synnerligt gynnande. Rink uppträdde i Johannis kyrka och predikade der öfver Johannis uppenbarelse, anfäktande sig som om han varit rasande. Med förvåning lyssnade folket till dessa läror, men smittades snart af samma yra som predikanterne och trodde fullt och fast på sanningen af deras ord. Litet hvar trodde sig hafva gudomliga uppenbarelser, och öfver allt uppträdde nya predikanter. Skomakare, skräddare, garfvare, hvilken olärd man som helst, så snart han ansåg sig kallad af Guds ande, uppträdde och predikade än i klosterkyrkorna i staden, än i kyrkorna och kapellerna på malmarne, än under bar himmel. Svärmeriet och yrseln utbredde sig snart; kyrkor och kloster stormades, deras prydnader nedrycktes, altarne förstördes, orgelverken sönderbrötos och helgonbilderna utstäldes med afhuggna armar och näsor omkring gator och torg.
Då återkom Gustaf från Malmö. Bekymrad var han förut och upptänd af harm öfver Lybeckarnes beteende; men bottnen i bekymrens bägare tycktes han aldrig kunna hinna. Han uppkallade genast till sig mäster Olof och den nya kyrkoherden i Stockholm Mikael Langerbeen.
Denne Mikael hade liksom Olof studerat i Wittenberg och hade kort efter sin hemkomst föregående året blifvit kallad till kyrkoherde i staden. Han var liksom Olof af öfvertygelse tillgifven den nya läran. När desse män hörde vederdöparnes läror, förundrade de sig visserligen deröfver, »men tog’et för godt» till en början. Det gick med dem som med deras lärare i Wittenberg. När de sedan insågo, att i denna lära icke allt var som det borde, var det redan för sent att uppställa något hinder mot det öfverhandtagande svärmeriet. Det var emellertid gifvet, att detta oväsen skulle mera skada än gagna den nya lära, som af dem sjelfva predikades. Månge af deras egna anhängare ryste tillbaka för dessa öfverdrifter, medan den gamla lärans anhängare, de påfviske, i detta buller sågo den gifna följden af de lutherske predikanternes nyhetsmakeri och gåfvo dem skulden samt anklagade konungen sjelf, hvilken tagit dem i sitt skydd, att gynna våldsamheterna. Allmogen omkring Stockholm tändes af sådant missnöje öfver hvad som tilldrog sig i Stockholm, att Gustaf så när fått ett uppror att bekämpa bland densamma.
Med skärpa förehöll konungen mäster Olof och Mikael Langerbeen deras efterlåtenhet och flathet att icke genast med kraft uppträda mot slikt ofog. De sökte väl urskulda sig, men det halp icke, och det var med knapp nöd som de undgingo att falla helt och hållet i onåd hos konungen. Ännu värre var det för Rink oeh Knipperdollink, hvilka derefter uppkallades. Konungen sporde dem till, »om det var en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
