Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vederdöparne i Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
åtskilja dem som voro menniskors dikt och påfund från dem, som Gud sjelf i sin lag budit hade och af oss äskar och kräfver. Somliga bortlade många helgdagar med deras trösteliga evangelier och epistlar, och en stor del förde ett skröpligt och förargligt lefverne. »Detta allt» – säger Erik Göransson Tegel – »höll konung Gustaf presterna allvarligen före och ville att de skulle råda der bot uppå, och hvar han icke hade det gjort och hållit i tygeln med dem, då hade den evangeliska lära, som här begynt var, strax vordet platt utrotad igen.»
Vi få dock icke tro, att den oro, som började visa sig i landet, var en följd af vederdöparnes uppträdande i hufvudstaden. De rörde hufvudsakligen Stockholm ensamt och voro snabbt öfvergående, samt omnämnas icke i de befintliga brefven af biskop Hans, som väl icke skulle hafva underlåtit att begagna sig af detta slående bevis för den nya lärans skadlighet, om saken verkligen väckt ett större och allmännare uppseende. De vanliga handelsvägarna och de stora köpstäderna vid kusten voro de pulsådror, hvarigenom den nya läran, liksom fordom nyheterna i seder och bruk, inflöt från Tyskland. Från dessa städer – Kalmar, Söderköping, Stockholm – spred den sig dels berättelsevis genom köpmän och resande, hvilka besökt Tyskland, dels ock genom skrifter antingen af Luther sjelf eller andra kämpar mot påfvedömet. Dessa lästes med begärlighet ej blott af köpstadsmännen, utan äfven på landet bland herremännen, i klostren och bland kyrkans presterskap.
Biskop Hans i Linköping kände sig häraf uppmanad att vidtaga kraftiga mått och steg mot det öfverhandtagande onda. Han hade redan förut – 1522 – genom anslag å kyrkodörrarne i sitt stifts alla städer vid straff af bannlysning förbjudit allt köp, spridning och läsning af Luthers skrifter, tills ett kyrkomöte hade derom ransakat. Nu skref han i Juni 1524 till Söderköpings stad, »att, eftersom han dagligen förnam, huru utländske män, både köpmän och andre, i stiftet införde dessa kätterska läror och böcker och höllo svenske män ej bättre vetande, än att de för deras skuld ville öfvergifva den kristna tron, så ville han bjuda dem att icke sätta tro till sådan falsk lära. Borgmästare och råd borde taga borgen af den häruti felande och lägga qvarstad på hans egendom, till dess konungen med andliga domare hade om hans person och gods beslutat efter kyrkans rätt och lag».
Månaden förut skref den bekymrade biskopen till konungen och bad och rådde »af den huldskap han var konungen pligtig», att han icke måtte tillstädja Luthers skrifter köpas och säljas i riket samt icke låta Luthers lärjungar finna tillflykt och beskydd hos sig. »De tyske hafva ingen tro anammat för vår skuld» – skref han – »så vilja icke heller vi förkasta vår för deras skuld. Och vet jag icke den del, hvarmed eders nåd bättre kan förvärfva sig både Guds och alla kristliga herrars vänskap, ynnest och en kristlig furstes rykte, än att eders nåd hjelper till endrägt i den heliga kristna tro och kyrka, som härtill
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
