137 (Berättelser ur svenska historien / Tredje bandet. Gustaf Wasa och hans söner)

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vederdöparne i Stockholm - Konungen och den nya läran

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

varit hafver, till dess att det af det heliga concilio[1] och kristnamanna samfund annorledes belefvadt varder.»

Naturligtvis syftade biskopens råd och begäran på Lars Andersson, kansleren. Konungens svar af den 8 Juni 1524 är oförbehållsamt och kraftigt och gifver läsaren intrycket af en man, som ofvanifrån betraktar sakerna och liksom oberörd af stridens hetta uttalar sitt omdöme. »Han kunde icke med skäl» – säger han – »förbjuda Luthers böcker, efter som han icke förnummit, att de af oveldiga domare ogillats, utan endast af Luthers vedersakare; då dessutom sådana böcker infördes, som voro skrifna mot Luther, kunde det vara nyttigt, att man finge taga kännedom om beggedera, på det af deras jemförande lärde och förståndige män kunde finna, hvad orätt vore och deremot med skäl skrifva samt tillkännagifva, hvarför dessa böcker skulle förbjudas. Hvad det beträffade, att Luthers lärjungar icke skulle hafva beskydd hos honom, så visste han icke, att någon för den saken sökt hans skydd, men hvar så skedde, så visste väl biskopen sjelf, att det tillhörde konungen att beskydda hvar och en af sina undersåtar mot våld och orätt. Ville deremot biskopen eller hvilken annan som helst tilltala någon med rätta i denna eller andra saker, så ville han ingen försvara, utan låta densamma göra reda för sig och stå sin egen fara. Annorlunda hoppades han för öfrigt ej hafva skickat sig, än att han ju måtte behålla en kristen furstes rykte, ehuru biskopen annorlunda mente; dock vill han gerna veta, med hvad skäl och grund biskopen kunde det göra.

Konungen och den nya läran.

Vi hafva med öfversigten af det gamlas och det nyas män äfven sett konungens förhållande till dem, så att vi kunna göra oss ett begrepp om deras ställning. Han hade redan som riksföreståndare lofvat att skydda kyrkan och hennes privilegier. När han sedan i Strengnäs lärde känna Lars Andersson och fick höra den nya läran predikas, och utsigterna att med kyrkoegendomen frigöra sig från den tryckande gälden öppnades för honom, finner man honom fortfarande framgå med sin lugna försigtighet. Några veckor efter sitt val till konung utfärdar han formligen ett bref mot Luther och hans mot den rådande kyrkan riktade skrifter. Att han derför alldeles icke var hugad att blifva den apostoliska stolens lydige son, se vi af de samtidigt skrifna brefven till påfven om de nya biskoparne. Påfvebrefvet om Gustaf Trolles återinsättande i Upsala erkestift förtörnade konungen och framkallade en kraftåtgärd, men i afseende på de nya lärorna påskyndade det icke hans beslut. Något bestämdt uttalande för eller emot finner man icke af honom denna tid, icke heller något afgörande steg, annorlunda än att han vägrade sin handräckning åt den gamla kyrkans förföljelser mot

[1] Kyrkomötet.

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Mon Dec 11 23:43:24 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/sverhist/3/0141.html

		Berättelser ur svenska historien / Tredje bandet. Gustaf Wasa och hans söner / 137 (1885-1886) Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|