Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Domen öfver Knut domprost och Peder kansler
- Daljunkaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af biskopen, skrifvet den 23 Maj – det sista som finnes af hans brefvexling – hvari han yttrar till Thure Jönsson, »att han gerna ville draga upp till det mötet, huru han kunde och ehvad honom deröfver vederfaras kunde, så vida han icke finge något märkeligt förfall, han nu ej afvisste». Brefvet handlar i öfrigt om saker, som vi måste egna någon uppmärksamhet, innan vi gå att framställa riksdagen i Vesterås.
Daljunkaren.
Mycken oro rådde denna tid i Sverige, på samma gång som skulden till Lybeck var en ständig källa till bekymmer och danskar och norrmän knotade öfver Viken, hvilket landskap ännu befann sig i Gustafs hand, så att konung Gustaf med skäl i sina bref kunde klaga öfver, att han befann sig mellan många eldar. Här hemma i landet var det ej blott munkarnes och presternes skrik om kätteri, utan äfven och i synnerhet de dryga gärderna, som bragte allmogen i jäsning. Både i Vestergötland och Småland kringlupo budkaflar om uppror. »Här jämras illa om en part af de småländingar» – skref biskop Hans i det nyss anförda brefvet – »och är kommet för rykte, att herr Thure Trolle är skjuten, och om så är, som ryktet går, tvifla vi, hvad gäster vi kunna få i vår frånvaro.» Den nämnde Thure Trolle blef skjuten, då han red från tinget, der frågan om den senast beslutade gärden afhandlats. I Upland samlade sig stora hopar af missnöjde i skogarna, röfvade och plundrade, och konungen måste ditskicka krigsfolk att rotvis genomtåga skogarna.
Under allt detta inlupo underrättelser, att äfven dalkarlarne rörde på sig, och Sturenamnet och reformationen nämndes såsom rörelsens anledningar. Till Dalarne hade kommit en man, som påstod sig vara äldste sonen till Sten Sture, den Nils Stensson, som vi sågo på Kalmar slott och som sedan konungen tagit till sig. Mannen, som gaf sig ut för denne Nils Sture, »var något däjelig under ansigtet» – heter det – »och kunde väl tala för sig». Med dessa yttre företräden egde han mycken djerfhet och ärelystnad.
Hans egentliga namn var Jöns. Hans moder var en tjensteqvinna i Björkesta socken i Vestmanland, men hans fader känner man icke. Jöns var född af oäkta säng. Han hade före sitt uppträdande i Dalarne tjenat hos Knut Andersson (Lillie) på Ökna och sedan hos Nils Krumme på örboholm. Hos den förre hade han stulit 40 mark penningar. Huru han kommit på den tanken att gifva sig ut för den unge Nils Sture och huru han dristat sig att begynna fiendtligheter mot en så hårdhändt och kraftfull man som konung Gustaf, är svårt att säga. Man har satt hans uppträdande i förbindelse med Peder Sunnanväder, som genom Peder Grym skulle hafva intalat den unge drängen att våga den farliga leken. Dock har man endast en sägen att stödja sig på.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 23:43:24 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sverhist/3/0162.html
