Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vesterås riksdag 1527
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Med vördnad och undergifvenhet mottogs konungen, när han den följande dagen, såsom han lofvat, inträdde i klostersalen. Det fattades föga – heter det – att den menige hopen hade kysst hans fötter, ändock en stor part af dem, som der voro församlade, snart förglömde denna handel och voro icke bättre sedan än förr. Motspänstigheten var bruten, svårigheten att beveka konungen hade böjt allas sinnen under honom. Han kände inom sig vid han gick fram genom salen, att segern var hans.
Konungen återtog pä ständernas begäran styrelsen, och beslutet fattades helt och hållet efter hans vilja. Detta riksdagsbeslut har blifvit kalladt Vesterås recess. Svaren på konungens framställningar, hvilka utgöra riksdagsbeslutet, afgåfvos särskildt af ridderskapet, af köpstadsmännen, af bergsmännen och af menige man. De innehålla fyra punkter, genom hvilka de af konungen framstälda bristerna skulle afhjelpas. 1) Alla skulle hjelpa att qväfva de uppror, elaka rykten och obestånd, som i riket kunde uppkomma, vare sig i Dalarne eller annorstädes. 2) Kronans ränta skulle återupprättas med biskoparnes, domkyrkornas och klostrens ränta, och på det att riket måtte för framtiden vara befriadt från faran af för mäktiga biskopar, skulle desse till konungen öfverantvarda de slott och fästen, som de nu hafva, samt hädanefter icke rida med flera karlar, än konungen dem tillstädjer. Hvad öfver är i deras uppbörd, skulle komma kronan till godo, så att de skulle gifva konungen ett stycke penningar, eftersom de kunde med honom öfverens varda. Så skulle ock ske med domkyrkornas och kapitelherrarnes räntor, och konungen öfverväga hvad som behöfdes till deras redliga uppehälle. Emedan i klostren under lång tid varit ett skröpligt regemente, så att de fått förfalla och godsen förskingras, skulle konungen skicka en god riddersman att sörja för klosterfolkets nödtorftiga uppehälle och hålla klostren vid makt, men för det öfriga göra kronan tjenst med borgläger eller eljest, som konungen täcktes. 3) På det att ridderskapet måtte upphjelpas, skulle de gods, som af förfädren blifvit skänkta, sålda eller pantsatta till kyrkor och kloster från konung Carls räfst återgå till arfvingarne. För köpe- och pantegodsen skulle dock erläggas lösen, som bestämdes efter den längre eller kortare tid, som godset varit borta och icke löst sig sjelft genom tidens längd. Men bördsrätten skulle på tinget bevisas med 12 mäns ed efter lagen i svarandens närvaro. Kronans skattejord skulle återgå, huru länge den än varit afhänd; blott presteborden i Norrland undantogos härifrån. 4) Efter de församlade af den på mötet anstälda disputationen icke annat förnummit, än att konungens predikanter hade god skäl för sig samt intet annat predikade än Guds ord, lofvade alla att hvar i sin stad stilla det rop, som i detta ärende uppkommit i riket mot konungen, samt bådo alla derom, att Guds ord måtte allestädes i riket renliga predikadt varda.
Men utom recessen fattades denna riksdag beslut äfven i frågor, som rörde rent kyrkliga saker. Detta beslut har fått namn af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
