Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vesterås riksdag 1527
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vesterås ordinantia och innehåller stadgar, som väsentligen rubbade det hittills bestående i kyrkans ordning. Ordinantians stadgar, fördelade med afseende på innehållet, äro hufvudsakligen följande: 1) I afseende på konungens makt öfver kyrkans personer stadgas, att biskoparne egde att vid inträffande ledigheter besörja sockenkyrkorna, men skedde det med odugliga klerker, mandråpare, drinkare eller sådana, som voro obeqväma att predika Guds ord, hade konungen makt att drifva bort sådana och tillsätta andra. Prelaturer, kanonier och prebenden finge icke förses utan att konungen tillspordes, eller med annan än den han till dem skickade, och biskop skulle icke viga någon till prest, som icke kunde predika för folket Guds ord; 2) Rörande konungens makt öfver kyrkans egendom innehåller ordinantian föreskrifter, huru den i recessen beslutade reduktionen skulle ske. Register på alla inkomster skulle af biskoparne tillställas konungen, som egde pröfva, huru mycket de måtte behålla, och huru mycket de skulle till kronans bästa afstå. 3) Förändringar med afseende på den andliga domsrätten och böter innehållas i de stadgar, som bjuda, att prest i verldsliga mål skulle söka ting och stämma och böta till konungen, liksom andra män. Klagomål mot prest öfver embetsfel åter skulle af biskop upptagas och dömas. Biskop skulle ock fortfarande döma i bansmål och i alla giftermålssaker, emedan han visste hvad rätt äktenskap är efter Guds lag och om skilsmessa må ske eller ej. Böter för begångna förbrytelser mot kyrkolagen skulle erläggas till konungen, och prester böta som andra män. Som sabbatsbrott fick icke anses eller böter tagas, om någon arbetade i andtid eller fisklek. »Att skjuta sig en fogel i skogen» fick ej heller räknas för helgdagsbrott. Ej heller fingo böter tagas, om en man lägrade sin fästmö eller lagfästade hustru, »efter dem emellan var ett rätt äktenskap för Gudi». Men öfvergaf mannen den lägrade, skulle han straffas efter lag. Kyrkans bann skulle nyttjas med mera varsamhet än förut. 4) Slutligen skulle tiggarmunkarne ställas under uppsigt af konungens fogdar, »efter de föra kringom landet mycket bedrägeri och lögn», och tiden för deras tiggeri bestämdes. De munkar, som hade ränta, fingo ej tigga. För gäld till prest eller kyrka fick ingen vägras nattvarden. I skolestugorna skulle efter denna dag evangelium läsas bland andra lexor, efter de äro kristliga skolor, och der svaga prestegäll vore, skulle de, om tillfälle dertill gåfves, sammanslås till ett.
Äfven de närvarande biskoparne och domkapitelsledamöterne utfärdade i likhet med de öfriga stånden en förklaring eller ett slags svar å konungens framställningar. Efter hvad som blifvit beslutadt af de öfriga, heter det, »kunde icke heller de deremot säga, utan låta det så ske och vara tillfreds dermed, mest på det att den misstanke måtte undanrödjas, att biskoparne med deras makt och slott skulle vara konungen och riket till någon fara. De ville vara tillfreds, huru rika eller fattiga konungen dem hafva ville». Den biskopliga förklaringen ger tydligen tillkänna ett hopp, att allt ännu en gång kunde förändras.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
